Planeringen fortsätter....

Även om vi under en mycket lång tid planerat att avveckla, är det är inte självklart hur man gör. 

När klockan klämtade och blev en sisådär några sekunder i tolv då vänder jag på klacken och vill fortsätta. Om det går....

Men även om det blir en fortsättning i någon skala måste vi ju sälja ut grejer. 

Skulle vi göra två övernattningsrum och ett badrum krävs lite mer utrymme också. Om, om och om hela tiden. Ja, det kommer väl att vara så en tid nu eftersom vi inte vet/har bestämt oss, hur det blir. 

Vi börjar redan i morgon med att fixa ett

REARUM

Det blir rummet innan klädrummet. Det kommer att fyllas på hela tiden. Då håller vi rean till ett rum. 

Plus att kläderna blir rejält nedsatta. Igår var det flera stycken som gick lite wild & crazy och handlade ett tiotal plagg på 70%. Då kan man snacka stor rabatt, haha! 

Så har vi ju lekstugan som det redan är sjukt billiga priser på textilier i. Gardiner, dukar, stolsöverdrag mm mm. 

Så vill du fynda är det verkligen läge nu:)

Nyheter kommer vi att ha i alla andra rum så det blir lite ordning och snyggt. 

I veckan har vi fått in dom snygga och populära mattorna i svart/vitt från Boel & Jan också. 

Jag sitter här med en rackarns magvärk faktiskt. Våran älskade Mio är borta sedan i söndags. Han är storebror till Mimmi och Majken. Världens bästa storebrorsa. Blev som en mamma faktiskt till sina småsyskon när Molly inte var sugen på att ha ytterligare fem småungar att dia. Då började dom tutta på honom. Han har varit helt magiskt snäll med syskonen. Så att han bara skulle försvinna verkar konstigt. Han är kastrerad också. Grannen kom in berättade att hon sett blod på vägen. Fy, vi gick dit och jag blev helt illamående. Jag vågar inte gå ner i diket så det får stackars mannen göra när han kommer hem. Ååååh vad jag önskar att han bara blivit sugen att rymma hemifrån några dagar och står utanför dörren ikväll. Jamar och rafsar och när vi går dit står han där med nån smaskig kattmat han varit och köpt till dom andra. Som mästerkatten i stövlarna. Jag håller tummarna hårdare än hårdast!!!!!! Underbart med djur, men ibland är det jobbigt....

Skavlan ikväll. Härligt! Kollar du?
Ha en skön kväll,
kram

Morning Glorys

obs! De små bitarna på bilden är ett annat recept.....

1. Från 25 plus och faktiskt stekande hett till grått, grått, grått och fiiiint regn. Det svänger fort kan man lugnt säga. Såklart stoppar det inte mig, snart blir det ett varv runt lilla området här:) Inte för att jag tror att jag skall tappa en massa kilon. Ni vet väl att det är 80/20 - mat/motion. Vad vi stoppar i oss är så otroligt viktigt. Just i vikttänket alltså. Sen att röra på sig är ju liksom allt för att vara pigg och frisk. Någon motionstyp varje dag, hejja hejja kom igen! Kan varmt rekommendera Wahlgren/Wistams pod i öronen. 

Här är receptet till den så vansinnigt goda och enkla snickerskakan. 

Blev direkt en favvo. 

Det är inget raffinerat socker i. Sirap är förstås inte det bästa att äta - men detta godis kontra köpegodis är så otroligt mycket bättre. Och smakerna är MUMS! 

BILDER HITTAR DU HÄR

1. 
   

BOTTEN

1. 1 paket färska dadlar, 600 g
2. 400 gram cashewnötter, osaltade
3. 1 nypa flingsalt
4. 0,75-1 dl kakao
5. 2 msk kokosolja
6. 5 dl puffat ris

FYLLNING

1. 1 burk à 350 gram slät jordnötssmör
2. 400 ml kokosgrädde
3. 5 msk ljus sirap eller lönnsirap
4. 3 msk kokosolja

TOPPING

1. 4 dl salta rostade jordnötter
2. 1,5 dl ljus sirap
3. 30 gram mörk choklad
4. 1,5 dl puffat ris

FÖRBEREDELSER

1. Börja med att klä en form à 25 x 25 cm med bakplåtspappret, olja insidan av pappret lätt med kokosolja. Gör plats i frysen för formen.

BOTTEN

1. Mixa cashewnötterna relativt fint i en hushållsmixer och häll upp i en skål. Ta bort kärnan från dadlarna och mixa dem krämiga tillsammans med kokosoljan ( man behöver inte torka ur mixern i mellan). Blanda de mixade nötterna med dadelkrämen samt salt och kakao och rör tills allt blandat sig väl. Rör till sist ner det puffade riset. Tryck ut smeten i formen, tryck till den rejält så att ingredienserna packas hårt, och ställ in i frysen.

FYLLNING

1. Blanda alla ingredienser i stor skål, vispa samman på låg hastighet tills smeten är slät och fluffigt. Häll över botten och ställ därefter in i frysen igen.

TOPPING

1. Värm sirapen i en tjockbottnad kastrull på medelhög värme tills den bubblar, låt det bubbla några sekunder. Drag kastrullen från plattan och rör ner jordnötterna och låt sedan svalna något. Fördela sedan över fyllning nummer 2 och avsluta med att strö det puffade riset på toppen. Smält choklad i mikrovågsugnen och ringla över kakan. Frys 3 timmar eller över natten.

Tips

1. Green Choice är ett bra märke för jordnötssmöret. 
2. Är du allergisk mot cashewnötter/jordnötter går det bra att byta ut mot det du själv tål.

Lägg ett bakplåtspapper ovanpå den färdiga massan och tryck till hårt med en kastrull så att lagren går ihop riktigt. Annars kan kakan smula. 

Det blir mycket - skär upp i bitar och låt ligga i frysen så har du en godisbit att ta till. Fina också i "gåbortpresent". Men då får du tänka på att forsla dom i kyla så dom inte tinas upp. Det räcker att ha dom max fem min i rumstemp för att få dom mjuka. 

Gomorron:)

 Oj vilken fin dag vi hade här igår.

Så varmt att fika och matgästerna satt sig i lite halvskugga. Bara för varmt i direkta solen. Underbart ju!!! Tydligen skall det bli lika fint idag. 

Jag har varit på min morgonpromenad och det blev svettigt.... haha. 

 Här är tillredningen av snickerskakan. Och ja, recept kommer för dom var HELT MAGISKA!!!!!

 Och det absolut bästa av allt: INGET RAFFINERAT SOCKER. Just det, känn på den du;)

Igår var dom här snyggingarna här. Om jag sa deras ålder skulle ni aldrig tro mig.

Damen i mitten och hon längst ut till höger har besökt oss sen allra första början. Var till och med kunder i butiken inne i Örebro från början. Dom kommer med sina barn och barnbarn. Jag kan lova att dom har verkligen berikat oss med sina positiva, härliga besök hur många gånger som helst. 

Deras små barnbarn som nu förstås växer upp och blir tonåringar har fått våra kokböcker och bakar en massa ur dom. Så himla kul. Så kommer dom hit och fikar tillsammans och smakar olika kakor. Vilket härligt fika och bakintresse. Så umgås dom tillsammans.

Så tar dom med sig lite väninnor ibland. 

Ja, Britt-Lis och Harriet det är besökare som ni som förgyller våra dagar.

Och många, många fler förstås.

Verkligen många som besökte oss igår. Och det kändes riktigt bra att få prata om ändringarna.

Det kommer att bli bra det här. 

Känner det på mig. 

Vi ses idag igen och till kvällen har jag nog hunnit skriva ut receptet. 

Ett riktigt lördagsgodistips:)

Kram

Eva

Wihooo 7 september:)))

 Min födelsedag. Och i år är jag hemma. Tror faktiskt det är första gången på tio år. Helt otroligt. 

Förra året landade vi i Nice vid kl 13 denna dag. 

Vi åkte direkt till Mala Beach.

Jag hade hyrt hotellrum där och överraskade familjen. 

Det är så makalöst mysigt. 

5 min från Monaco men utanför all flash och flärd. Bara urmys.

 Vi lapade några solstrålar på eftermiddagen då vi kom.

Hann med bad i det salta vattnet. Så fantastiskt skönt.

Och jo, självklart har jag bikini på mig fast det inte ser ut så, haha!

 På kvällen åkte vi inte till Monaco. Tog en drink på Buddha Bar.

Sen väääärldens godaste pizza på en liten liten bakgata med en helt fantastiskt bra och jättefin Italiensk restaurang. 

Årets födelsedag på hemmaplan blir något annorlunda. Men absolut inte sämre för det. 

Idag har jag fått sång och dans här på morgonen. 

Uppvaktad som bara den. 

Och nu öppnar butiken. 

Känns lite konstigt efter tillkännagivandet i söndags....

Men säkerligen har ju inte alla som kommer idag läst.

Vi får se. 

Önskar dig en toppendag.

Kram från en mycket pigg 54-åring (om jag får säga det själv...;)

Denna bild och de följande har Magdalena Björnsdotter tagit och dom är från vår första bok.

Ja, visst är det inköp och marknader på hösten. 

Vi var iväg på Formex och gjorde en del inköp trots den planerade stängningen. 

Vi kommer ju att ha Wadköping kvar ett tag till och kul också med lite nytt på Smultrongården på slutet. Jag väntar och längtar stort efter alla nya prints vi tagit in. 

Lite nytt på väggarna är alltid lika skoj. Vanilla Fly hade fått in en massa nytt ursnyggt.

Vi bad om att få snabb leverans så det kommer nog i dagarna. 

T A C K

Till er, världens bästa följare och besökare.

För allt snällt ni skrivit på instagram och fb.

Och alla snälla sms, telefonsamtal och mejl. Rörande. 

Jag vill klargöra en sak:

Jag mår bra. Alldeles förträffligt till och med. Det kändes otroligt skönt att äntligen släppa den jobbiga nyheten. Den har varit jobbigt som bara den att bära på. Men annars är allt toppen. Självklart massor att göra inför ett sånt stort beslut. Men jag är kolugn, känner mig inte utarbetad och icke på väg in i någon vägg. Vad jag vet idag i alla fall. 

Det har nog funnits tillfällen i livet då det varit mer motiverat.

Som när vi hade två hus varav det ena, rustades varendaste millimeter. Jag hade två butiker, vi var fyra anställda. Dom fyra kidsen var hyfsat små. Min man hade sitt bankjobb, plus att han tränade grabbarna i fotboll OCH bandy. Det var under den tiden jag åkte till brädgår´n in the middle of nowhere i minus 27, snöstorm och en liten kille vid min sida som undrade om vi åkt vilse, vilket vi hade. På den tiden samma lille kille glömdes kvar av oss både på dagis och förskolan vid flera tillfällen. 

Då vi stod sena nätter och målade och satte foten i färgen så den yrde på nyslipade golv och väggar. När vi inte satt på färgburkslocken riktigt så 10 liter färg for ut i bakluckan på bilen. 

Det var när vi fick steka mat vid dom nymålade vita väggarna i hallen på övervåningen och diska på toaletten. När jag gjorde EN MASSA äppelpajer, tio stycken, till våra höstdagar och tyckte det var såååå mycket. Och dom tog slut på två timmar. Det var då och vid typ tusen liknande tillfällen man kan ha tyckt att det blev lite för mycket. När man tänker tillbaka känns det som ett under att man stod upp. Min kompis Lena sa alltid att när dom åkte hem ifrån oss kändes det som dom varit i en torktumlare och snurrat runt några dagar. Dom besökte oss rätt ofta och flera dygn åt gången så jag tror dom gillade att bli lite omtumlade;) 

Nu är den tiden förbi och fick man inte värsta stressjukan då, så får jag allt se till att det inte händer nu heller då läget är lite annat....

I morrn fyller jag år. Handlade igår till två coola sötsaker jag skall göra idag. 

Skall inte vara helt jätteonyttiga. Lite saltycaramel. Spännande. 

Blire gott visar jag och lägger ut recept.

Skall göra en supergod potatisröra också. Fick den hos svägerskan när vi var där i lördags. 

Dock var det en del socker i det och jag skall se om det kanske går att minimera det lite. 

Känner att det är skoj att skriva och vet ju hur kul det är med recept så säkerligen fotar jag och visar i morgon:)

Hörrni, fånga dagen den är så solig och fin. 

Gäller att ta vara på det som är nu. Jag skall ställa mig och stryka i solskenet innan jag går ut till butiken. 

Kram

Eva

Det här var inte lätt……

Nog så jobbigt att ha tagit ett beslut men nu att deala med allt som följer blir såklart ännu värre.  Beslutet har verkligen inte varit enkelt att ta. Jag är inte lastgammal, har en massa energi och det är ett underbart roligt jobb jag har.

Men, och som med precis allt, finns där ett MEN. Detta men är att jag och alla omkring mig måste leva med mitt jobb. Det är hela våra liv. Är det onsdag och den råkar infalla på en nyårsafton, ja då har ju jag givetvis bestämt att inte stänga det gör vi minsann inte. Då gör vi nåt extra skoj av det istället. Går upp extra tidigt, fixar snittar å bjuder på bubbel hela dagen istället. Och dom som besöker oss dessa speciella dagar är så makalöst tacksamma och trevliga att man blir typ hög av all vänlighet. Alla i familjen å alla vänner har ställt upp på sånt. Butiken alltid först. Självklart, så har vi bestämt att det måste vara på det viset. Och det har aldrig någonsin, inte för en enda dag, känts som en uppoffring.

Jag har älskat varenda sekund i och med min Smultrongård. Och gör fortfarande. Så därför är det här extra svårt.

Nu har vi haft det här konceptet i 10 år och jag har haft butik med riktiga öppettider i 16 år.  Mitt jobb kan inte styra hela vårt liv.

Oj, kanske någon tänker, dom har ju bara öppet tre dagar i veckan, det var en slö jäkel som inte kan jobba mer. Och det kan ju tyckas. Men att ha en butik i vår storlek och ha så oerhört mycket besökare kräver jobb sju dagar i veckan. I sommar har vi varit fem heltidare och två på deltid i vår lilla rörelse. Det är så sjukt mycket att göra och kanske är det svårt att förstå när man inte är i det själv. Min hjärna är på högvarv 24/7.

 Självklart gör alla det dom skall och jag behöver verkligen inte göra allt, men det är min butik och jag som har yttersta ansvar på alla områden. Visst vi gör otroligt mycket saker så fort vi någonsin kan, bara för att hålla oss sociala och även få en massa inspiration. Men då är det alltid något annat som blir lidande. Vi skulle behövt gjort det och det och det och det. Och så lite sånt och lite annat också. Men för mig har det varit viktigt att trots att mitt jobb är vårt liv måste vi försöka ha ett liv på sidan om också. Det har gått bra, men nu känner jag att orken börjar tryta.

Och då är det lika bra att göra något åt det direkt. Jag är inte den som vill göra något halvdant där hela ens själ och hjärta inte riktigt är med. Där något kanske börjar bli jobbigt. Nej, det går inte. Endera tusen miljarders kul där jag lägger ner precis allt och älskar varje sekund. Eller så inget.  Och länge trodde jag att det var tvunget att bli inget mer alls.

Jag har varit så ledsen, så ledsen så ni anar inte. En kväll i somras när solens strålar sken in så fint i Smultrongården och jag gick och släckte lamporna för kvällen, blev det för mycket. Jag bröt ihop, grät så mycket att jag föll ner på golvet på övervåningen och låg och hulkade och liksom kramade golvet och hela huset. Det har varit så snällt mot mig och min familj, huset. Det gamla från 1700-talet. Så många som bott där innan. Så mycket som hänt. Det känns så himla väl att det ville bli omhändertaget av oss. Och det har gett oss så mycket glädje och jag är så otroligt tacksam över det. Men vad är det man säger, när det är som värst, det är då man finner på lösningar. Och det stämde faktiskt. Där och då kom jag på att vi kanske kan ha öppet typ en gång i månaden. Jag får göra det jag älskar så makalöst mycket, baka och laga mat till dessa gånger. Det skulle jag ha tid med då. Jag vet inte, det kändes då som en bra idé, kanske håller den, kanske inte.

Huset är ju alldeles för bra för att gå i ide och somna redan nu. Det går liksom inte. Jag får magvärk när jag tänker på att det skulle bli så.

Och att låta en Smultrongård med tillhörande hus bli till salu smärtar i hela kroppen så det kan jag inte alls tänka mig kan bli aktuellt.

Men en sak har jag lärt mig på min vandring genom livet. Man skall aldrig säga aldrig. Viktigt att komma ihåg.

Jag är ledsen att inte komma med nåt snitsigt som att: nu börjar min vandring mot nya mål, jag skall nu anta nya utmaningar etc….. Nej hörrni, det finns inga nya mål. På riktigt. Inga nya utmaningar heller. Det finns inget. Ännu stressar det mig inte. Nu vill jag bara ge allt tiden som är kvar och kanske hitta en lösning på att inte helt behöva stänga. Har du några tips får du mer än gärna dela med dig. Säkerligen finns det en massa saker vi själva inte tänkt på. Allt tas emot med stor tacksamhet. 

Söndagen den 2 oktober stänger vi och öppnar nästa gång helgen innan första advent.

Jag var bara tvungen att få göra jul. Då har vi öppet fyra eller fem dagar.

När vi öppnar därefter har jag ingen aning om. Jag hoppas vi kan hitta en form så det inte är sista gången då. Men det måste vi fundera på. Kanske kan något/några rum bli bed & breakfast? Och resten fler matplatser? Inte vet jag.

Vi kommer att ha öppet en helg i månaden i Wadköping och när det händer extra grejer där. Som höstmarknad och julmarknad. Den butiken är kvar 2016 ut.

Ja, inte det roligaste inlägget. Jag känner mig helt tom och med lätt magvärk.

Ni som brukar besöka oss, jag tror ni förstår hur jag känner. Alla besökare, Gudars vad jag skulle sakna er om allt bara skulle ta slut. Kanske har den här sommaren varit den allra mest besökta. Människor som åkt så himla långt för att komma hit. Bara för vår skull. Så otroligt häftigt. Man blir så glad när man hör olika historier att man får svårt att hålla tårarna borta. Ni som kommer och sitter timtal och träffas och skrattar. Det är så himla häftigt. Och ni som varit svårt sjuka och känner att när ni orkar er ut så är det oss ni åker till. Det värmer så ni förstår inte. Det är en ynnest att få ha haft det här stället. Det har berikat mig och självklart hela vår familj.

Kanske måste jag skriva något mer mycket snart. Tomheten nu är så smärtsam. Jag tänker inte tacka för tiden som varit, att säga att vi hörs snart igen, känns så otroligt mycket bättre. Och det gör vi ju. Vi har ju trots allt en tid kvar.

Stor kram

Eva

Gokväll/natt.....

Varför har jag inte skrivit på länge..??? Jo, faktum är att jag har det. 

Men.... bilderna har inte gått att få in så jag har blivit sååå helt gaaaalen. Nu fattar ni va. 

Jag menar galen, tokig och allt man blir när tekniken inte funkar. 

Hade en massa bilder från AW:n som skulle in men det liksom sket kan man säga.... då blev jag trött såååå länge så jag la helt enkelt ner. Neeej, jag är inte långsur jag inte... hehehe! 

Nu kliar det deluxe i fingrarna så nu struntar jag i bilderna och skriver ändå. 

Ligger i sängen. För ett litet tag sen kom jag in från en alldeles uuuunderbar löptur i den mycket sena kvällen. Sommarhimlen stod i brand. Doften av en kvällsfuktig grusväg blandades med dofterna från de olika sommarblomstren. Den här tiden. Alltså jag blir aldrig mätt på den. Det är den som gör att jag inte hänger mig i snaran under vintern. På riktigt. Ljuset, värmen och dofterna nu får mig att orka. Jag hatar mörkret och kylan så det gör ont ända in i märgen. Det är som att gå i ett töcken oktober till april. Och nu, nu är det så underbart att man trippar omkring hög på endorfiner. Lätt som en plätt drar man på sig dojjorna och lubbar iväg tio på kvällen. Tillstymmelse till trötthet finns inte. Bara njutning av en natur som är så magisk att det gör ont. 

Som jag älskar detta nu. 

I morgon bitti fångar vi dagen och trots att tiden är väldigt mycket knapp just nu (förbereder 10-års jubileum) så drar vi till södra norrland och brorsdotter som tar examen från årskurs sex.

Det är mycket stort och hon har varit otroligt duktig. 

Det är lilla Magdalena som föddes med en hjärntumör och är en riktig kämpetorsk. 

Till hösten skiljs hon från sina kamrater hon haft i så många år och det blir ny skola och nya människor. Inte helt enkelt när man har särskilda behov. Min bror och svägerska är verkligen helt fantastiska. Magdalena, storasyster, likaså. Många familjer kämpar på i vardagen. 

Bragdmedalj skulle kunna utdelas lite varstans:)

Väldigt kul att vi har möjlighet att kunna vara med. 

Jag har fått världens huscravings. 

Ni kommer väl ihåg när jag frågade om nån hade ett kråkslott till salu. 

Var mest på skoj men helt ärligt är jag besatt av tanken. 

Lite som i filmen Under Toscanas sol.  Men jag vill faktiskt inte bo in the middle of nowhere. Och det är väl där såna hus finns. Annars kostar dom väl från 10 miljoner och uppåt. 

Känns lite smått omöjligt, hahahahohoho!!!

Smultrongården letade jag i tjugo år efter och ..... tadaaa.... plötsligt fanns den där. 

Tänker jag tillräckligt mycket på min kråkslottsdröm kanske den faller in. 

I´ll keep u informed;) 

Älskar den här bilden från nätet. 

Kanske lite för flådigt för mitt kråkslott men soffan och pallarna är väl bara för läckra. 

Gillar skarpt kartan på skärmväggen också. 

Skulle kunna tänka mig en sån som tavla. Snyggt. 

Nu blir det till att säga Nattinatti, skall upp tidigt och dra iväg uppåt landet.

Dream sweet dreams.

Kram