söndag 24 maj 2015

MÅNSMUMS


Bild från instagram

1 dl vetemjöl
2 dl havregryn
1 dl råsocker
1 tsk vanilj
100 g smör
100 g grovt hackad vit choklad
600 g rabarber
1 msk potatismjöl
1 tsk kanel
1 dl strösocker

Blanda vetemjöl, havregryn, råsocker och vaniljsocker.
Blanda i smöret med fingertopparna. 
Skär rabarbern i cm bitar. Är den späd behöver den ej skalas. Potatismjöl, socker och kanel blandas noga med rabarbern.
Smöra en pajform och lägg i rabarberblandningen, strö över smulorna och sist chokladen.
Grädda cirka 20-25 minuter i 225 grader.

Servera med egen gjord vaniljsås el vaniljvisp. Så mycket godare än paket. Även lättsmält vaniljglass är ljuvligt till. Bon App!

Japp, mellofinal var det och vi firade med kaka som fick ett passande namn;) Eller hur!??

Käre mannen här i huset är helt galen i mello så här har vi hört alla genomgångar och allt. 
Startfältet var verkligen nåt att bita i. Flera bra bidrag.
Men ändå så tyckte vi i familjen att Måns glänste som en stjärna över alla andra deltagarna.
Det var det tydligen fler som tyckte.
Kära nån så spännande och bra det var!
Inte igår det var direktsänd tv som bjöd på så mycket nerver.
Ok, det kanske händer hela tiden för er som kollar sport - men vi som inte skriker i falsett när hemmalaget pytsar in vinstmålet på tilläggstiden vi har liksom inte så mycket att få blodrusning av. Askul var det minsann tyckte jag!

Lika kul var det att Månsmumset jag gjorde gick hem. 
I det här huset (precis som det jag växte upp i, hmmm... stackars mig!) är det ingen som slänger sig över det som bakas direkt. Oftast vill ingen ens smaka. Så döm då om min förvåning när maken säger att det var en av dom godaste efterrätterna han någonsin ätit. Det ni, det var skoj att höra kan ni tro!

Så på söndag då får ni välja på två rabarberkakor. På MORS DAG alltså.
Som vanligt den med cocos i degen som finns i våran första bok men nu gör vi även ett tillägg och tar med Månsmumset med vitchoklad över. 

Jag lovade att om det skulle bli vinst för Måns så skulle vi hitta på nåt skoj i dag i Wadköping. 
Verkligen inte helt säker på vinst även om vi alla höjde Måns till skyarna. 
HUR ofta är det inte som nåt konstigt (sorry!) land som man knappt kan uttala vinner med en låt man gärna kryper in i en garderob och sätter i öronproppar och ryssmössa på för att slippa höra?? 
Händer alltför ofta i denna tävling tycker jag. 
Så jisses vad kul det var att det blev som vi svenskar tyckte ännu en gång;) 
Men bäst att hålla det som utlovats. Vi gjorde ett riktigt bra erbjudande på muggar. 
Och verkligen hur kul som helst, sååå många kom och utnyttjade det. 
Kul kära ni att ni läser och bryr er!!!!! 
Och som jag skrev på insta otroligt skoj att ni börjar hitta oss i Wadköping också. Det tokgillar vi! Vi måste se till att få upp lita skyltar så man hittar från alla håll....

Vet ni vad jag är sugen på?
Det här huset.
Vad tror ni?
10 rum, 1500 kvm tomt, några min till havet. 
Jag orkar inte med mörkret. Det kommer vare sig jag vill eller inte, man kommer inte undan. Och jag vill inte. Måste se till det. Men va katten, jag vill ha nåt gammalt ruckel med känsla i som skall rustas.
Mannen vill inte. Rusta alltså. Fly mörkret vill han också. Skönt då vill vi lika. Kanske blir det aldrig nåt, men fundera och drömma det är som Boye säger halva, om inte hela resan. Och där är jag nu. Men det går sisådär. Tror man måste vara på plats. Det här huset ligger så rackarns fel det bara någonsin kan. Skulle vi komma dit kanske det bara var så rackarns rätt det någonsin kan vara. Vad vet man bakom en dataskärm hundratals mil därifrån. 
Inte mycket. 
Så jag återgår till företagarens dilemma, bokföring. Är man hemma hittar man alltid lite härlig tid för arbete;) Happy I like it!
Spring iväg nu och fixa rabarber, 
kram på er.
Eva




Ok, det är ett riktigt renoveringsobjekt. Men alltså, läckert som bara den kan det bli!!!

måndag 4 maj 2015

MISSION COMPLETED

Den lilla lilla hallen i nya butiken

Ja, vad skall man säga?? 
Efter varje megastor grej man gör blir det helt platt och tomt när det är klart. 

Man jobbar, jobbar och jobbar. Man liksom fullkomligt fylls upp av det man gör.
Dag och natt tänker man på det tills målet är nått.
Mitt jobb är ju min hobby och mitt liv så i mitt fall känns det noll betungande.
Men det läggs galet mycket tid, kraft och energi på just en grej under en period.

Så har det varit att starta upp Wadköpingsbutiken.
Samtidigt har vi ju "riktiga" Smultris att ta hand om.
Och självklart får jag för mig att riva ut rum och helsanera när vi är mitt uppe i flytten.
Bara för att det skall vara fräscht. Sånt kan givetvis vänta men när man ändå är i farten är det lika bra att köra, haha!

Idag är min Valborgsledighet. Ja, jag vet X-antal dagar efter riktiga Valborg, men vad gör väl det??

På Valborgsmässoaftonen var jag nere i Wadköping och grejade med det sista.
Hade sällskap av Lilleputtetåget som körda runt runt runt.
Kändes mysigt att höra det.
I min ensamhet, buhuuu.... Nej då, skämt åsido, jag hade kunnat få vara med på ÖSK match men tackade nej, vip rum med vin och hela köret. Trevligt sällskap också:)
Men jag valde att fixa det sista.
Tack vare det stannade jag glad i hågen och blåste i farbror polisens kontroll på väg till nya arbetet dagen efter. Min valborgsmiddag var på MAX och den starkaste drycken var en cappucino så blåsningen gick galant.

Polisen undrade dock om jag var hungrig när han såg alla snittar i min bil, haha!

Det har varit makalöst kul att fixa därnere.
Och ännu roligare med alla som kommit och hälsat på oss dom här första dagarna.
Okej, jag trodde det skulle vara roligt men helt ärligt så är det ännu roligare än jag trodde och vi trivs ännu bättre än vi någonsin kunnat ana i den lilla lilla butiken.

Den är så gullig och rar att vi är typ kära.
Utsikten mot ån är helt magisk. Och att sitta på bänkarna utanför butiken är så rogivande så ni anar inte. Igår när vi kom satt ett äldre par på en av bänkarna. Dom sa att dom alltid vilade där på sin morgonpromenad. Så himla mysigt.

Det känns som att det var helt rätt plats för en mini Smultrongård. Även om vi för några månader sedan aldrig kunnat ana att det överhuvudtaget skulle bli en sån!

Man vet aldrig vart resan i livet tar en och alla vill vi olika.
Vill man ha äventyr och spänning måste man kasta sig ut i det okända och skakas om lite.
Det är inte hela tiden den enklaste vägen att gå, absolut inte, men för mig är det viktigt att få nya utmaningar och ny stimulans hela tiden så troligtvis fortsätter jag att tappa fotfästet tills jag inte klarar det mer. Och utmaningar kan ju vara så många olika saker.
Min franskakurs på duolingo är i sig en utmaning;)

Nästa stora grej är att få till en grillkväll här hemma.
Kan ju låta som en enkel match absolut, men vi skall få till lite alkoholtillstånd och ett och annat skall synkas ihop. Så det är lite att bita i.
Sedan har ju jag en jättejätte utmaning i november.
Just nu känns den faaaar away... det är Marathon i Nice.
Kanske klarar jag det, kanske inte. Mitt mål är definitivt att det skall genomföras.
Även om skorna inte snörats på en vecka i morgon, tjoooho vad tokigt!!
Men va 17, inte varje vecka vi öppnar ny butik.
Inbillar mig att jag skall hinna träna till det i sommar.
Time will tell som en nära kollega alltid säger.
Ja så är det förstås.

En endaste liten bild från hallen i Wadis får ni.
Men det kommer fler, förstås.

Nu skall jag ta och beställa lite varor, denna "lediga" dag.

Önskar er en fin vecka i detta skitväder. Min fråga är:
HUR MYCKET KAN DET REGNA!???

Jag har lite höstmys här hos mig.
Typ 20 ljus tända och godaste passionstheet från Nicholas Vahe.
Gäller att agera efter väderlek.
Kram
Eva