fredag 31 mars 2017

Pastagratäng från Camden


Hej, hej härliga fredag

Alltså nu är det såhär om jag skall vara helt ärlig, jag gillar nog alla dagar lika mycket. 
Både Lars och jag har alltid gillat våra jobb så nån söndagsångest har aldrig infunnit sig här. Måndagar när man har en hel oskriven vecka framför sig gillar vi också supermycket. 
Men idag är det fredag och då hälsar vi förstås den välkommen;)

Det här är allra första lördagen i modern tid (de senaste 30 åren) som vi är hemma utan att ha nåt på G och helt utan barn. Kidsen drar till syrran i storstan på em. Fabian fick att gå och se Book of Mormom av dom när han fyllde. Har hört att den skall vara helt brutalt kul. Om man förstår att det är humor det är frågan om och inte politiskt korrekta saker som sägs alltså. Gäller att kunna skilja på sånt;))

Jag har förberett så i morgon skall käre maken få hjälpa mig att bära och flytta på lite skåp i butiken. 
Även om han är en mycket positiv person tror jag att det kommer att knorras lite. 
När det skall flyttas om är det aldrig under schyssta förutsättningar. 
Man har typ tusen saker i vägen då eftersom allt är flyttat på och det är rätt meckigt om jag uttrycker mig milt..... ujujuj!!!

Ibland får man flytta några gånger om man upptäcker att det blir knas också. 

Nu har jag förberett extra deluxe den här gången, haha! 
Jag skall nämligen ha i nåt i butiken som aldrig varit där, så direkt vi bestämde att vi har öppet under Mors Dag började jag bearbeta, haha! Så i morse när jag sa, - i morrn plockar vi fram dörrarna och tar in i butiken, var det bara: -ja just det blir ju bra. Hahaha tänk vad lite framförhållning och bearbetning av hjärnan kan ge!! Hade jag sagt det i morgon hade det aldrig gått, helt säkert. 
Ska bli sååå spännande att få i dom. Inte alls säkert att det passar, but I hope!!

Nu har ni den goda pastagratängen här med recept till. 
Tyvärr blir texten lite "blurrig" jag måste förminska bilden så mycket, är det nåt ni undrar över bara mejla;) 

Nu skall jag ut och förbereda lite mer till all ommöblering i morrn.
Allt gott!
Kram, Eva




torsdag 30 mars 2017

Holbox del 2


Hej svejs,

Vi fortätter vår rundtur i Holbox. Som fö uttalas sch istället för x på slutet.













När vi checkat in på kvällen var vi lite hungriga och insåg snabbt att buffén (a´la all in clusive - vilket går fetbort) på hotellet inte var något för oss. Vi hade inte en susning hur långt det var till stan men började promenera. På sandiga gator. Utan lyse. Med havet tre meter ifrån oss. Det var bokstavligen kolsvart där vi gick. Rätt udda känsla. Vi som aldrig sett stället i dagsljus tyckte det var lite småläskigt. Och väääldigt konstigt att man inte satt upp lampor...??? 
Till stan visade det sig vara otroligt nära. Max 10 min att gå på den kolsvarta vägen.
Vi valde stället som spelade högst musik, kikade in och där var i princip fullt. 
Ett litet träbord för två fanns dock ledigt. 
Jag trodde inte mina ögon.
It was a dream!!!!!
Shit alltså, det hade ALLT en inredningsnörd någonsin kunnat drömma om. 
Sååå svårt att fånga på bild dock. Nr 1 så var ju allt byggt under bar himmel, bara det tilltalar ju. 
Palmer inne i restaurangen och en massa underbart fina baliparasoller och lampor i träden. 
Vilken känsla!!!!
Det kommer lite bilder här, men som sagt, känslan IRL går liksom inte att förmedla.
Vi gick hem och la oss på vårt hyddliknande hotel och var väldigt spända på hur allt skulle se ut när det blev morgon. 
Stället heter LUUMA. Dom har ingen hemsida el nåt, men finns på instagram. Går att googla namnet och se en massa fint;) Allt var så grymmandes, grymt snyggt!!! Möbler, färger, materialval etc... 
EXAKT som jag skulle vilja ha det.... och den soffan här nedan är ju inte heeelt olik Smultrongårdens, eller hur...;) Vi kan dock inte ha vår ståendes under bar himmel, oh no!!






Det var som en dröm att titta ut på morgonen. Oj, så vackert det var. Rena rama paradiset. Flera gånger per dag under resans gång sa vi hur vackert allt var och att det var som att leva i en dröm. 
Vi var sugna på att se den lilla ön, 3 km bred och 3mil lång. Så vi hyrde cyklar på hotellet och gav oss ut på tur. HUR kul som helst. Jag fick lov att sätta på mig en tunn poncho efter ett tag, trots att vi inte solade så stekte det på oss. 










Vi skulle vara borta 14 dagar vilket jag verkligen rekommenderar. Nu kanske folk som inte jobbat 24/7 dom senaste 20 åren brukar semestra 14 dar, men vi har inte gjort det och det var hur bra som helst. Kändes som jag skrev igår, som flera månaders semester.
Vi hade aldrig någon panik med nåt. 
På Holbox fick vi relax delux kan man lätt säga. 
Värsta coola lunken, folk gick som sagt barfota och chillade runt.
Skulle lätt åka dit igen. Meeeen vi är lite för rastlösa att stanna på ett sånt chilligt place föör länge. 
Vi hade förbokat tre nätter men ökade på till fyra. 
Hotellet, Villas paraiso del mar,  var superbra tyckte vi. Inte värstaste mysigaste rummen man varit med om, men absolut helt ok. Mycket, mycket prisvärt! Hela hotelgrejen var dock kanon. Området byggt som en regnskog, lobbyn hur läcker som helst och restaurangområdet där vi hade en GRYM frukost var fantastisk. 
Rekommenderar verkligen det hotellet!! Ving har hotellet till sina gäster så därför trodde vi att det skulle vara bra, vilket visade sig vara rätt;) 

Vi säger morsning och goodbye från barfotaön utan riktiga bilar. 
Skall ni till Mexico, får ni inte missa denna magiska lilla pärla. 
Biggest LOVE på HOLBOX. 

I morrn får ni hänga med till det andra stoppet på vår resa. 
Hoppas dagen är bra och att solen skiner på er. Jag får allt skynda mig ut, Facebook säger att solen skall försvinna och jag skall klä på mig för att hålla mig torr idag. Regnet är på g alltså, haha! 
Tack fejjan som håller oss uppdaterade....

onsdag 29 mars 2017


God morgon

det här kommer att ta sin lilla tid, haha...
Jag tänkte skriva om vår lilla Mexicotripp. 
Från början till slut. Det vill säga en hel del. 
Men jag delar upp det;)

Jag har alltid varit sugen på Mexico men jag har sett framför mig en resa där man rider med Mayaindianer. Förstår inte varför. Det finns säkerligen såna resor så det måste vara nåt jag hört.

När jag bodde i LA var ju alla arbetare typ från Mexico. Vi hade riktigt nära till gränsen, Tijuana.
Men det fick vi alltid höra hur farligt det var att åka dit plus att det kostade en hel del och jag hade faktiskt inte en penny över eftersom jag ringde i tid och otid hem till Lars.
(Kom till och med hem med en obetald telefonräkning.....)

Så min bild av Mexico var lite konstig.
Lars har inte velat åka till Mexico för han vill inte sitta på flyget så länge.
Vi har ju lite snöat in på Dubai, 6 tim 15 min, det har varit nog för honom.

Vet inte vad som fick honom att ändra sig, men plötsligt var 11 timmar direktflyg helt ok.
Jag började efterforska.

Hade sett på instagram att en tjej som jag känner till (och jag pratade Mexico med i somras när hon besökte Wadköpingsbutiken) varit där en massa gånger så jag skrev till henne på instagram.

Hennes bilder var så fantastiska, liksom allt jag drömde om.
Hon berättade också att man kunde ta endast flygstol via Ving till exempel.
Och gissa om det blev skillnad! Från att ha hittat resor för 10 - 15000:- fanns det plötsligt för knappa 6000:-. Det lät som överkomligt så jag bokade direkt.

Oj, vad svårt det är att göra en resa till ett resmål man inte har en vildaste aning om!

Hoppas och tror att du som är sugen på Mexico får en del tips:)

Jag kom fram till att det var Tulum vi skulle till. Fantastiska vita stränder och ett turkos hav.
Lät precis som vi ville ha det.
Dessvärre visade det sig att Tulum blivit kändisarna och rikingarnas ställe de senaste åren.
Ajdå, det var ju synd. Jag började kolla hotel jag gäääärna ville bo på.
5000:-/natt 7000:-/natt, hittade ett "billigare" för 4000:-/natt.

Gissa om jag blev rädd, här hade jag bokat flygbiljetter till schysst pris och det visade sig att hotellen var så dyra att det inte gick att bo där. Shit, shit, shit tänkte jag....

Gick ifrån boutiquehotellen och gick till booking.com och hotels.com och där blev det skillnad.
En nedrans skillnad på priser till och med. Man kunde hitta boende för 700:-/natt.

Vi läste, läste och läste hur mycket som helst.
En gång när jag googlade Tulum fick jag fram en uuuunderbar bild.
Den var från Holbox. Jag tog kontakt med tjejen som varit där och frågade hur det var.
-Alldeles, alldeles uuuunderbart, svarade hon.
Hmmm, tänkte jag, då ändrar vi väl vår rutt.
Bara det att det skulle ta tre timmar ytterligare att resa.

Övertygade mannen och första rutten var bestämd.

Han fick bestämma nästa;))

Från Cancun flpl åkte vi alltså minibuss till färjan som senare tog oss till HOLBOX, barfotaön.
Jag är sååå glad att vi gjorde den avstickaren. Det var liksom allt vi någonsin kunnat drömma om.
Verkligen. Jag rekommenderar varmt samma tur som vi gjorde. Skulle vi dit igen gör vi exakt samma då. Vi fick liksom allt på 14 dagar, kändes som vi varit borta i månader.

Jag berättar mer i morgon. Bilderna har lagt sig nu. Trots att dom var stående från början. Inte en susning vad det är...?? Så det blir bara några bilder nu så kommer en hel massa mer sen när jag vet hur jag får dom på rätt håll:)

Nu skall jag iväg och inhandla träningskläder.
Längst ner har alla Örebroare ett tips idag och i morrn;)
Allt gott till er!
Stor kram,
Eva


Magisk gatukonst. Det grå framför är trottoaren. Vackert så man svimmade lite.




 Maten var magiskt god. Både som veggie och köttätare. Bild tagen i rena rama mörker...
Tacofyllda endiveblad, veggie;)

 Inredningen.... Det var ALLT man kunde önska sig och lite till!!!
Nej, jag har inte blivit biten av krokodil på benet, berättar senare;)

Trot eller ej men jag skall iväg och inhandla träningskläder. Slipper grannarna tro att jag letat i en container sen;))
Det är superutförsäljning på Rönisch i Örebro idag. 

tisdag 28 mars 2017

TACK TACK TACK TACK TACK TACK & TACK IGEN!!!!!


Oooh vad glad jag blev av alla hejjarop:) 
Har fått mejl och meddelanden också, trevligt!
Ett där det står nåt om högkänslighet. 
Kanske är det så det är, jag är nog nåt åt det hållet. 
Förr var jag hopplös, kände empati och mådde dåligt för allt och alla. 
Vet att jag berättat att när jag bodde i LA grät jag på reklamen på tv:n när en snögubbe smälte. 
Så tokigt! Att hinna känna empati och börja gråta på så få sekunder som det går undan på reklamtv det kanske säger en del om mitt känsloliv, haha! 
Men som sagt, faktum är att det blivit sååå mycket bättre. 

Man kan ju få huller om buller med känslor när man blir äldre men thank God för mig har det blivit bättre. Kanske kan det ge hopp för er som varit i samma sits. Hoppas det. 

Kontentan av det hela kan jag i alla fall utläsa att ärlighet går hem. 
Jag fortsätter på mitt okonstlade sätt, ärligt, inte så populistiskt men så får det bli. 
Tack för att ni pushade!!

Idag skiner solen från en klarblå igen. 
Man blir varm i hjärtat. Jag försöker att göra saker ute då trots att jag har en massa i butiken att fixa med. Vi vet väl alla att även om det kanske inte blir snö och drivis igen så kan det komma nåt ditåt så jag kan lika gärna vara inne då. På min app är det en snöflinga redan i morgon. Men det kanske bara kommer att yra lite i luften. Hoppas det!!!!

Jag håller på att samla jord från våran lilla miniskog. Där växer dom här superfina blåsipporna. 
Alltså våren är ju så underbar att orden inte räcker till.....

Här nedan ser ni att lökarna som jag inhandlade i Frankrike kommit upp. 
Jag täcker dom med det torra gräset på nätterna men tar bort under dagen så ljuset kommer åt. 
Ska bli sjukt spännande att se om allt kommer upp och hur det blir. 
HÄR ser ni hur dom skall se ut sen.... Håller tummen att det blir så;)


Sen har faktiskt vitlöken kommit upp också som ni ser på sista bilden. 
Ni som inte har trädgård kan ta klyftor och sätta i en kruka eller hink inne. Går också bra. 

Jag kastar ner vitlök i landet lite närsomhelst. Tror dom säger att hösten är bäst. 
Det kommer i alla fall upp lite då och då vilket är fantastiskt kul. 
Jag använder den gröna blasten i sallad också, den har en lätt smak av vitlök. 
Suuuupergod. 

Kraaaaam till er alla!!!
Eva


måndag 27 mars 2017



Livet med blogg....

Efter nåt år bortvaro från bloggandet började jag rätt frekvent igen för några månader sedan.
Sen blev det tack och gonatt igen. Bara sådär, poff.
-Varför? Kan man ju undra. 

Jo, jag får lite panik. Jag är ju inte typen som gillar kulisser och att försköna verkligheten. 
Jag vill ju att allt skall vara rätt och riktigt. 
Men det är ju lite det bilder och blogg går ut på, att försköna.
Jag menar, vem vill läsa om elände och se en massa stökiga trista bilder?
Förmodligen ingen. Men jag blir kluven. 

Och vem vill skriva en blogg som ingen läser?
Förmodligen ingen.

   Jag vill skriva privat och ärligt men ändå inte öppna mig för mycket, vilket i princip är omöjligt när man är som jag. 

Sen vill jag inte vara för populistisk. 
Jag avskyr att göra si eller så för att fler skall läsa, jag vill göra på mitt sätt, ärligt och uppriktigt, vill man läsa gör man det annars struntar man i det. Och då är frågan, läser nån om jag skriver på mitt sätt? 
Vill jag skriva och ingen läser? Skriver jag för mig själv? 

Jag vet faktiskt inte. Jag har fått fler mejl och kommentarer från personer som vill jag att jag fortsätter. Jag gör ett nytt försök. Nu har jag ju inte butiken jag kan "gömma" mig bakom. 
Kan inte skriva vad jag gör där varendaste dag. Nu skriver jag om MITT liv. 

Och då kan jag ju undra, vem är ens intresserad av det, och vill jag verkligen blotta mig och berätta? 
Jag vet inte, är rätt osäker.
Men jag har bestämt att jag fortsätter lite grann. 
Ger det några veckor och ser hur det känns. 

Jag vet att man får mer läsare om man har en massa fina bilder. 
För mig är det textin nehållet som är viktigast.

Så redan där loosar jag i popularitet. 
Meeeen, jag måste göra det på mitt sätt och så kommer det att bli. 
Vill ni hänga på så är ni mer än välkomna att göra det. 

Efter stängningen av Smultrongården veckan innan jul har jag mått risigt. 
Extremt dåligt till och med. 

Det var ingen bra idé att stänga ner. 
Jag älskar mitt jobb för mycket för att ta ett sånt stort kliv. 
Men det var ju nödvändigt, jag visste det. Jag jobbade alldeles för mycket. 
Jag kommer att skriva en del om det. Hur dåligt man kan må av beslut man tar som man egentligen inte måste ta, men man vet att det blir bättre om man gör det. 
Invecklat och krångligt och det kan jag lova att det är också. 
Det är bara förnamnet. 
Jag kommer att skriva om det för jag mår bättre då.

Men nu har vi ju bestämt oss att vi öppnar upp till Mors Dag igen och ni anar inte vilken glädje jag känner över det!!!!!! Miljoners utropstecken och glada utrop på det!!!!

I mitt nya liv har det hänt en massa skojsiga saker också. 
Hur mycket kul som helst faktiskt. 
Och man kan ha kul samtidigt som man mår dåligt. 
Jag vet. 

Ett tag var det så illa med mig att jag tänkte gå till terapeut.
Gå och prata med någon som skulle få mig att må bättre. 
Men jag genomled dagarna och kom fram till att en tilltänkt terapeut troligtvis skulle komma fram till att min sorg var mitt borttappade arbete och det hade jag själv bestämt att det skulle sluta så jag fick förmodligen rida ut den striden själv. 

Så jag väntade ut den värsta smärtan. 
Hörde att många avundades mig och skulle vilja vara i min sits. 
Men jag ville och vill inte vara utan Smultrongården. 
En tjej sa senast förra veckan; -Det är ju helt fantastiskt att ha haft ett jobb man tycker så bra om.
Och det är det ju, jag är hur tacksam som helst för det. 
Givetvis därför smärtan blev så oerhört stor när det blev ett slut. 

Men som sagt, jag ser ljuset i tunneln och ser så mycket framemot maj. 

Grejar en massa nu.
Funderar hur butiken skall se ut framöver. 
Kan jag kanske ha öppet en gång i månaden?

Jag har ju en dröm som är så stor, så stor. Faktiskt så stor att jag knappt vågar nämna den. 
När jag planterat den lite mer berättar jag. 

Att jag mått så himlans dåligt kanske har varit frånvaron av ljus också.
Jag har ju ett så otroligt stort behov av ljus.
Älskar att mysa med ljus och eld i mörkret en kulen dag, men här där jag bor blir det lite för mycket av den varan..... typ en sisådär fyra månader för mycket inomhusmys.

Ljuset är fantastiskt.
Förra veckan kom vi hem från en helt magisk resa. 
En av de allra bästa resorna vi varit på faktiskt. 
Bara Lars och jag. 
Vi har varit i Mexico. 

Jag kommer att skriva mycket, mycket mer om det för det var så helt otroligt på så många vis. 
Det var som att uppleva nåt man väntat på i hela sitt liv. 
Magiskt. 

Nu är det strålande sol och blå himmel och jag skall snöra på mig dojjorna och röra på fläsket. 

Kul att vara här igen:)
Kram