Gör jag rätt eller fel???

Vacker blomma som ger mig energi

Ja ni, när man inte vet svaret innan och man är osäker då är det inte lätt. När man sen funderar och funderar kan man bli lätt tokig. Så var det för mig igår. Ni kanske tycker att jag är knäpp som känner så här men det är verkligen inget lätt val!

Igår kväll mådde jag så dåligt att jag nästan spydde... inget vidare. Men man vet att bara man får sova och allt får lägga sig lite mer, får man nya vinklingar och det känns oftast bättre.

Det gäller vår utbyggnation. Ni som brukar besöka oss vet ju att den är på gång. Vi har ju pratat om det länge nu. Ja, men vad gnäller hon för nu då?? Kanske ni tänker...

Men det är inga enkla beslut!

Det är förknippat med otroligt stora kostnader och makalöst mycket jobb.

Vilket vi redan har så det räcker till!!!

Jobbig bild när man precis ska bygga om och få katastrofröra under en längre tid. Inget att se framemot. Gäller att se slutet..!!!

Bara allt jobb med att söka bygglov och bestämma utseende och allt, höll ju på att få mig halvt galen!! Kände mig HELT slut när allt äntligen gått i lås. Tom - uttömd på energi. Varför ska någon myndighet plötsligt lägga sig i hur vi ska göra??

När jag först ringde dom när vi flyttade hit och frågade om dom hade något kulturbevarande intresse i vårt 1700-tals hus då minsann var dom inte intresserade. Men sen, när vi har lagt ner MASSOR MASSOR av jobb och ska bygga till, då minsann. Då vill dom vara med och bestämma. Jag kan bli så TRÖTT!!! Storebror ser dig... Varför får man plötsligt då inte göra som man vill??

Ingen brydde sig ju innan...??!!!

Nu ringde grävaren igår och sa att han kommer och tittar. Självklart visste jag att han skulle göra det. Men det blev så påtagligt. Panik!! Gör vi rätt??

För att fortsätta att kunna ha mitt jobb kvar på Smultrongården är påbyggnationen ett måste.

Men jag kanske skulle byta jobb??

Till vad?? Det kanske är nu det är läge att göra helt om och starta det lilla pensionatet på varmare breddgrader?? Eller ha ett vanligt 8-5 jobb??

Ja, gissa om jag stött och blött många gånger!!!

Kommit fram till att jag naturligtvis inte vill göra något annat än precis det här.

Men ångesten kommer!

Tänk om det slutar komma kunder när vi byggt färdigt!

Vad gör man då??

Ja, det är väl just det som är den största ångesten.

Men om vi inte gör det här nu kan vi inte fortsätta.

Och det är ju det jag helst vill!

Bara jobbigt när det är dax att ta det allra sista beslutet och sätta igång.

Nu har ångesten släppt och jag har bara några, småsmå, fjärilar i magen. Knappt värda att nämna!

Vid midnatt ringde yngsta dottern, hon var på väg hem från sitt jobb.

Hon frågade om jag inte kunde ta fram några leverantörer på scrapbooking grejer.

Så hon kan kolla på vad hon ska beställa till sina träffar på Smultrongården.

Hon som avskyr sin mammas jobb, hon som är den mest perfekta bagaren, men inte vill baka mer. Hon som överhuvudtaget inte vill vara på Smultrongården.

Hon vill ha träffar i scrapbooking där.

Ja, då fick jag en sån förnimmelse att det måste vara rätt. Varför skulle hon ringa o prata om det just då?? Hon som inte ringt på en vecka för att killen och jobbet är nr 1 just nu. Plus att hon inte vill vara på Smultris. Hon förstår inte hur gott hon gjorde mig och hur mycket det betydde just då. Men det ska hon få veta så småningom. Kändes som mycket betydande!

Nu ska jag gaska upp mig, fejsa alla problem, för jag lovar, det kommer det att bli!!!

Men framförallt: fokusera på ljuset i tunneln när allt är klart! Det blir inte i morgon, men vi ska se till att klara det.

Nu har jag skrivit extremt mycket.

Kände att jag måste det för att förklara lägessituationen.

Ni förstår va??

Energifyllda kramar från mig!!!

Mittenrummet på Smultrongården. En bild att tortera sig själv med när ny rust väntar!