Sucker på sött

Ja, det är jag det! Inget nytt alls för er som följt min blogg ett tag...

Jag tycker det är lika underbart att SE fina bakverk som att äta dom. Kan bli alldeles lycklig av att gå förbi ett fönster fullt med vackra godsaker.

Gissa om jag önskar att ha en glasdisk och bulla upp läckerheter i:)))

Tänkte bjuda på en kavalkad i gomvattning...

Häromveckan kom en nöjd kund till oss med nybakade bullar.

Mums sa jag till Helena, precis vad vi önskade oss. En kanelbulle är liksom alltid rätt. I alla lägen.

Vi tog en tugga - det var ingen vanlig kanelbulle. Det var något himmelskt! Jag sa inget till barnen utan lät dom ta en tugga. Det räckte. Sen utbrast dom en efter en: -vilka bullar!!

Det var dom godaste jag ätit! Helt otroligt. Jag har ingen aning om vad skillnaden var, ska försöka ta reda på det. För såna bullar, jag lovar, dom gör en människa lycklig:))

Macarons är ju så poppis i Frankrike. Tänkte att jag måste prova att göra såna hemma.

Då händer nåt som jag tycker är så lustigt - när man tänker på nåt - dyker nåt upp så man får svar utan att behöva ställa frågan - visst är väl det lustigt!!

En tjej med en ljuvlig blogg kommenterade hos mig. Jag tyckte hennes namn lät spännande så jag klickade över till henne. Där hade hon precis bakat macarons. Galet, eller hur!??

Klicka här så kommer du dit.

Men nu ska ni få höra nåt lustigt. Jag är inte ett dugg rädd för besvär och krångel. Inte ett dugg.

Så den här gången hade jag bestämt mig för att släpa hem en massa söta små kakor och bakelser från Frankrike. Så tidig söndagmorgon innan planet gick var mor o jag på lite olika bagerier o shoppade loss.

-Men kära nån! säger mamma.

-Du är ju otrolig, hur orkar du släpa??

Jamen, det är väl inte så jobbigt. Och dom hemma blir ju så glada!

-Ok, säger mamma. Jag kan ställa en kartong här på min väska, och vickar därmed upp och ner på den... Tjoflöjt, tack för hjälpen...!!

Väl framme på flygplatsen tar jag upp kartongen och friserar till bakverken, gick riktigt bra.

Men, nu är det så att mina barn är uppväxta med såna här små söta bakverk som dom får i tid o otid av sin snälla mamma. Och dom tycker inte alls så mycket om dom som hon tror...

Så som vanligt sitter den dumma mamman och mumsar i sig det mest själv. Som minst av alla behöver smörja kråset...

NU har jag lovat mig själv att ALDRIG MER släpa hem bakverk. Jag är som en senil gammal dam som aldrig lär mig. Köpte frukt och grönsaker också. Det slängde dom sig över direkt. En bautastor paprika. Dom käkar paprika som äpplen.

Vet ni att paprikor är ett av de mest besprutade livsmedlen. Ihop med citrusfrukterna. Äckligt vá! Gissa om den franska närodlade smakade annorlunda...

Tänk att ha en grönsaksodlare som granne. Någon?? - hallååå! Kan ingen i min närhet öppna det??

Sjuuuukt god capuccino från Italien.

Fattar inte alls hur dom gör.

Min lille son Adam följer med på Formex i morron. Då ska han kolla in caféprylar.

Han är ju faktiskt caféägare. Tycker till och med att det ska bli kul att ha caféet i år. Troligtvis för att han ska få gå hemifrån och baka. Kan säga att det tycker vi alla, haha! Hoppas han lär sig galet smarriga capuccinos.

Minsann, nu är vi strax framme på Formex. Skojigt värre! Håller tummarna för en massa härliga pryttlar att bli lycklig av:)))

Kramar från en shoppingsugen Eva