Mmm, tro´t eller ej... men nu är det så...
Jag är ju INGEN älskare av att ta fram julen för tidigt.
Men i år kan vi inte vänta längre. Då kanske vi står kvar med alla julsaker på julafton och det vill vi ju inte. Så nu åker en del fram!
Alla ni kunder har ju uttryckligen önskat att vi ska "jula till det" redan nu. Och ni vet ju att vi lyssnar på er - så ni får som ni vill.
Egentligen är det väl inte mer än rätt eftersom ALLA andra tagit fram julen. Och det till och med för ett bra tag sedan. Bara det att jag är lite gammalmodig och känner att vi borde vänta till vår julmarknad.
Men som sagt - nu har vi jul!
Ojojoj, reality show á la Smultrongården, det vore nåt i dessa tider vá!
Hela dagen igår var min lille räddare Adam med sin mamma på DIV uppdrag.
Jisses vad vi klarade av mycket.
Jag sa till maken förra veckan:
-Du, än brinner det inte i hjärnan på mig, gör det det på dig??
-Nej, hoppas det inte kommer heller...
Förra gången vi byggde kändes det faktiskt HELT ÄRLIGT som om hjärnan var överhettad.
Jag tänkte så grymt mycket att det liksom inte funkade till slut.
Det var: köksskåp, diskhoar, kranar, tak, rökgångar som skulle slammas, spisar som skulle muras, golv som slets bort, golv som sattes in, garderober i sovrum som skulle byggas, väggar som revs ner, väggar som sattes upp, tak som höjdes, kära nån - efter den rusten kändes det som om man skulle kunna jobba som rustningsexpert (inte inom armén...)
Hjärnan arbetade i ett i ett i ett, plus att vi förstås hade våra jobb och barnen och alla deras aktiviteter. Det var faktiskt inte särskilt skojigt alls.
Utan att överdriva kan jag lätt förstå att många äktenskap inte håller en rust....
Maken lovade sig själv:
ALDRIG MER!
Men, men nu är vi ju på G igen och faktum är att det naturligtvis är enklare än sist eftersom det inte är vårt hus. MEN jisses, enkelt är inte rätt ord, det är ändå
SVÅRT.
Puh pust stön och STÅNK!!!
Tror ni att vi kommer att klara det??!
Hjälp! Jag misströstar faktiskt lite nu... ska vi verkligen få till det här??!
Även om det är snickare här är det så RYSLIGT mycket som ska bestämmas.
Jag vet att det kommer att bli bra i slutändan. Jag menar, från noll och ingenting kan det ju bara bli bättre.
Just nu känns det lite långt borta bara...
Men, men nya tag nu, ut och julpynta så glömmer vi byggbekymmer så länge;)
Tjingelitjong på er!
Eva
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar