Då var jag hemma igen.

Ja, vad ska man säga!???

En erfarenhet rikare, JA!

Men riktigt, riktigt läskigt var det. Om du har blivit bestulen på nånting så vet du hur det känns.

Hela oron runtikring det är verkligen hur hemskt som helst och man mår dåligt som 17.

Innan man fattar vem det är, vad personen har tagit. Hur man ska komma åt och kunna anmäla den som gjort det, om man nu kommit på det. Ja fy tusan det är hur lång tid som helst känns som, av oro och undran.

Det är snart ett år sen det hände och självklart försöker man ju släppa det hela!

Men nu när det kommer rättegång blir det så påtagligt igen. Helst hade jag velat strunta i det hela men då skulle jag inte fått ett dugg för det stulna plus att jag fått böta om jag inte dykt upp.

Och nu ska jag gå och vänta på vad som bestämts i målet i två veckor till.

Usch jag mådde så fruktansvärt illa när jag såg tjejen som gjort det att när jag skulle prata kunde jag knappt säga nåt utan började nästan gråta.

Tänk vad andra människor kan påverka en. Det kändes som allt hände där och då när jag såg henne igen.

Nu är det gjort. Ska försöka till 100 att glömma det hela nu och inte tänka på det förrens beslutet dyker upp i lådan:(

Nu blickar vi på nya roliga grejer: 12 kartongen Odd Molly stod på parkeringen när jag kom hem:)))

Glömmer den ena verkligheten och dyker ner i den andra - mycket trevligare;)

Berättar snart vad det var som kom!

Kram igen,

Eva