Lugnet efter stormen....

känner mig som en slut, utpumpad & totalt orkeslös mamma.

Dock mindre söt än denna trötta varelse.

Ja så är det onekligen. 

På många fronter hoppas jag. 

Dom senaste veckorna har varit rätt hektiska om jag uttrycker mig milt. 

Men nu är det nog på väg mot en lugnare tillvaro. 

Mitt liv är verkligen Smultrongården till mycket stor del.

Men den största delen tillhör förstås min familj. 

Och den senaste veckan (veckorna) har den nästan tagit musten ur mig. 

Våran Stina har inte alls trivts i USA.

Varit ledsen och längtat hem.

Sånt tär ju mycket på en mamma att gå och tänka på att ens barn mår dåligt.

Igår bestämde hon att det fick vara nog.

Skönt. Så ooootroligt skönt att hon tog beslutet!

Så nu kommer hon hem utan jobb MEN med bostad vilket hon egentligen inte trodde att hon skulle ha.

Bostaden skulle bror Adam med flickvän flytta in i nu på lördag.

Istället blev det klart i lördags att han mycket otippat fått jobb på en av George Blancs restauranger i Frankrike. George Blanc har tre restauranger i den lilla byn Vonnas, varav den ena har tre (!!!) stjärnor i michelin. Så där serveras väl många välstekta grodlår, njurpaté och små snigelungar  läckerheter kan jag tro. 

Beslutet ställde mycket på sin spets. Halsöverhuvud fick han lämna en fantastiskt bra arbetsplats på Lilla/Stora Örebro. Men framför allt - lämna flickvän precis innan ihopflytt. 

SVÅRT beslut. 

Men han visste nog att det var nu eller aldrig och bestämde sig för att åka.

Gissa om vi blev chockade när han bara två dagar efter han lämnat sitt CV fick svar att han skulle börja 1 juni. En lätt svindel infann sig. Jag fick sms när jag stod i kassan så jag gick direkt iväg och läste det och hulkade till en liten skvätt och fortsatte jobba sen. Puh, jobbigt. 

MEN självklart såååååå kul för honom.

Jag fattar inte vart han tog krafterna ifrån men han mejlade chefen och frågade om han kunde få komma 5 juni istället. Och det skulle gå bra. Det är ju lite som skall fixas innan man beställer "en enkel Lyon".

Han skall ha så lite saker med sig som möjligt.

Dom jobbar 15-16 tim/dag så det är väl inte mycket tid att ens använda annat än kockkläder på.....

Ja kära nån, vad är det min lille son har gett sig in på!???

Hierarkin är visst gräslig i vissa toppkök så han måste klä sig i stålrustning också. Elakheter och psykningar hör till vardagsmaten. Fy så vidrigt. 

Jag hoppas att det inte är så farligt där han skall vara. 

Han kan inte ett ord franska. 

I morse var han till min fransklärarinna och fick en timmes lektion. 

Dom skall ses i morgon igen i 2.5 timmar. 

I köket talas inte engelska.

Hur som helst - det jag bara mer eller mindre sagt till Adam på skoj, kommer nu att bli verklighet. En verklighet som känns overklig. Det är det nog också egentligen. Det är Hannas kompis Wendy som har hjälpt in honom. Hon fick jobb på den trestjärniga restaurangen i slutet av april.

Som chef över fisksidan.

Det var hon som personligen lämnade över Adams CV. 

Skillnaden att få det av en av chefskockarna istället för att få det i brevlådan ihop med en massa andra ansökningar tror jag är extremt stor. 

Wendy med självaste maestro himself.

Skulle tro att han köper med sig en chokladask till Wendy;)

Ja så kan det bli. 

En unge i Seattle. En i Nice. En som skall till Vonnas.

Sen en unge som åker hem från Seattle.

En som åker hem från Nice. Som egentligen vill stanna kvar där.

Och plötsligt var där bara en utomlands. 

SKÖNT.

Fabian han har fotboja till 25.

Så.

Nu kan ni förstå om jag varit lite väck sista tiden.

Chocken har säkert lagt sig tills i morgon och är jag med på banan igen. 

Nu skall jag hämta Fabian från fotbollen och vi ska ha filmtajm;)

På återhörande kära vänner ♥