TACK KÄRA DU

för att du bryr dig.

Jag blir verkligen riktigt rörd.

I lördags berättade Helena att flera undrat vad som hänt eftersom jag inte bloggat på länge. 

Själv har jag också fått både mejl och sms där ni undrat vad som hänt. 

Och det förstås, har man som jag bloggat i princip varje dag i sju år och dessutom flera gånger per dag så är det ju en relevant fråga om något hänt. 

Tack och lov är det bara livet som kommit emellan. Det har det väl egentligen gjort hela tiden men då har jag låtit det gå. Nu blev det ofrivilligt uppehåll, nåt jag inte alls planerat - det bara kom. Det var knappt så jag märkte det själv. Märkligt eller hur… 

Jag älskar ju att skriva. Alltså verkligen. ÄLSKAR. Utan att skriva skulle jag gå under. Har gjort det i hela mitt liv. Uppsatser i skolan var det absolut roligaste jag visste. Höll aldrig på att få till ett slut. Och självklart är det ju helt fantastiskt om det finns personer som tar emot det jag skriver. 

Visst, klart jag vet att jag har en rätt hyfsad läskrets - men det är ju bara en siffra - om personerna bakom verkligen bryr sig om och tycker om det som skrivs - det är ju egentligen inget jag vet. Därför har jag både blivit paff och överraskad nu när dessa reaktioner kommit. 

Värmer otroligt kan jag tala om. 

Nu är det slut på uppehållet och nu bombarderas ni snart med nya inlägg.

Men jag tror att upphållet faktiskt är nåt som har grott i mig ett tag utan att jag tänkt på det. Jag är lite kluven. Dels vill jag inte skriva för personligt och lämna ut hela mitt liv och min familj. Dels vill jag inte skriva för mycket om butiken eftersom det kan kännas för mycket business vilket det egentligen inte alls är eftersom det är hela mitt liv. Och egentligen kan jag tala om, skulle jag vilja skriva om saker som engagerar och upprör mig. Som till exempel nynazism. Bara ett litet exempel men så ni förstår. Jag har helt enkelt kommit till ett vägskäl där jag osäker på vad jag kan skriva om. Tror kanske att jag allra helst skulle vilja vara lite djupare. Men egentligen räcker det ju med att sätta på tv:n för att få sig en rejäl käftsmäll och komma ner på jorden. Så det ni söker att läsa om är säkerligen inte ännu mer elände och pekpinnar. 

Hur som helst - jag fortsätter. Hur det vet jag inte. Fortsätter bara helt enkelt. 

Det blir kanske som tidigare - det vet jag inte - jag låter det komma. 

Uppehållet nu berodde på att jag träffat HELA min familj. Barnen fick en utlandsemester i julklapp och det var den vi var iväg på. Vi hade tänkt Dubai men det var verkligen ett mission impossible med de två fransmän vi har. Till slut kom vi på Marrocko. Bara tre timmar bort för dom och riktigt bra förbindelser. För oss fem timmar restid. 

Har du varit i Marocko? Vilket ställe!!! Kanske inte det optimala resmålet om man vill ha soft och sol och bad och kanske ett lite mer turistigare ställe. Det här var verkligen att bo med invånarna och kastas in i deras vardag. Shit säger jag bara, vilken enorm skillnad mot vår vardag i Sverige. 

Herregud - det var nåt helt makalöst! Egentligen skulle jag vilja skriva en resedagbok. Sånt är ju alltid skoj att ha i efterhand. Kanske kan det bli det?? 

Bilden högst upp är "huset" vi bodde i. 

Det var amazing!!!! Vilken stämning där var, sakralt som i en kyrka. 

Helt fantastiskt mysigt.

Här nedan är från Yves St Laurens memorial parc. Såååå fint!

De fina blommorna i krukorna är murgrönevioler. Såna som vi alltid säljer. 

Jag skall plantera ut i stora krukor i år. Tänk om dom blir så fina som dom här ser ut;)

 Det var hur kul som helst att få vara tillsammans alla. 

Och jag kan väl säga som så att det oftast (läs: typ varje dag) är pesttråkigt att två av barnen är så långt ifrån att en söndagsmiddag ihop är som ett sämre skämt. MEN det kan alltid vara värre - ett tag var alla tre väck, när Stina var i Seattle. Nu borde jag ju vara glad att vi fått varit ihop hela nio dagar men faktum är att jag bara ännu mer vill att dom skall flytta hem nu. Jaja så kan det vara. 

Fokus på plus nu!!!

Om det är någon som är nyfiken på Marrocko/Marrakech så skall Hanna och jag försöka få till en resa dit. Så himla läckert tyckte vi att det var:) Endera i höst/oktober eller första veckan av maj 2015.

Det får vi se. 

Nu skall jag ta och kolla till våra….. TRÄSKOR… som kommit. Tittar jag ut är det katastrof - snö och orkan. Inte direkt träskoväder. Men det kommer det kan vi vara så säkra på så då är det ju bra att vi har sortimentet på plats. Så fort som det går nu kan vi ha halv värmebölja redan den här veckan;)) Och då finns det ju inget skönare än träskor. 

Tack igen snälla ni för att ni saknat min lilla blogg och för att ni dessutom berättade det.

Vi har alltså världens bästa besökare på Smultris OCH på bloggen - det är riktigt kul:)))

Största kramen till er alla.

Eva