Låååång time no seen......

En okänd väg.......

Instagram och Facebook går snabbt, bloggen blir då eftersatt. 

Jag TACKAR stort för er som vill ha blogginlägg. Som jag sagt tidigare; det värmer. Tack snälla, rara gulliga ni som talar om hur ni saknar den!!! 

Skall försöka uppdatera en gång i veckan;) 

Som vanligt i livet händer det mycket. 

Med butik på gården och fyra barn som blivit vuxna människor händer det kanske ännu mer. Man hinner inte riktigt med ibland.

Adam bestämde sig i våras att han skulle flytta hem och ta hand om kafét. Jätteglada över det blev ju vi förstås!!! Skulle han göra det han ville i kafét var vi tvungna att bygga om. Så ja, så blev det också.  Riktigt bra blev det, men fortfarande..... köket är alldeles för litet precis som kafédelen är. Jäkla skrutt att vi inte fick bygga ut dom få kvadrat extra som vi ville. Skrutt skrutt och megaskrutt! Då hade vi kunnat ha de vegkurser jag så gärna vill ha..... Bland annat.... 

Med Adams hemflytt blev det ännu mer förändring. Då sa Hanna nej till bagerijobbet hon fått i Antibes och ville hem hon också. Självklart ooootroligt kul tyckte vi. Jag tyckte verkligen det var superjobbigt när dom bodde i Frankrike. Men nu efteråt tycker jag det var ännu värre än då det hände. Fy, blä och usch om dom skulle iväg igen. (Ett tag var ju tre borta när Stina bodde i USA, huvva en sån nightmare)  Ibland när Adam ringer och hans namn kommer upp på telefonen knyter det sig i magen på mig och jag får flashbacks att han skulle bo i Lyon igen. Det var värst med honom som jobbade typ två heltider per dag och inte hade ett socialt liv. Han smalnade av som bara den och var kritvit i ansiktet. Fy och usch säger jag bara!!! Men visst, säkerligen hade han en massa skoj också, absolut, men ni vet ju hur vi morsor är..... 

Hur som helst, nu har vi återigen bott här i huset alla förutom Stina som bor med Patrik i stan. 

Och ja, det har gått bra. Till och med väldigt bra för er som undrar hur det är att bo med vuxna barn;)

Hela tiden har jag bara väntat på att Hanna skall iväg igen. 

Så plötsligt en dag säger hon att hon bestämt sig för att bo i Örebro. 

Jag vet inte vad som hände, svårt att förklara, men det var en sån konstig känsla. Som att bli "hel" på nåt sätt. Att ha alla fyra i Sverige känns verkligen som högsta vinsten! Och till och med i Örebro. 

Ja faktum är att det känns lite overkligt. Som en familj som kan samlas och äta söndagsmiddag ihop och inte bara facetima och prata i telefon med varandra..... Härlig känsla! Njuter så länge den varar;)

Båda är på G snart till boenden in till stan och då får jag mysa till det i dom två rummen jag målade och fixade i somras. Ska bli riktigt riktigt kul!!

Nog om det. Nu till nåt heeelt annat:)

För drygt ett år sedan blev ju jag tillfrågad att guida närmare 50 skönsjungande damer (och en man) i Nice. Fixa allt. Resa, boende, konserter, luncher, middagar och upplevelser. 

Självklart roddar man inte sånt på en person. Så jag ringer livlinan: Hanna.

Hon ger det rätta svaret: ja, vi gör det. Tjohooo, jippi vad spännande det skulle bli!!!!!!!

Tack vare min kompis Monica (sen 35 år tillbaka...) blev vi guider utan att riktigt ha planerat in det;)

Och ja ni ser rätt, vi har en fransk kock med på resan också....

Vi kastade oss verkligen ut i det okända. Hade ju aldrig någonsin gjort nåt liknande. Men många gånger sagt att: -Tänk vad kul det skulle vara att visa andra hur mycket fint det finns här nere. 

Och så blev det nu. Snabbare än vi någonsin kunnat tro också. 

Oooops, kom vi på där när vi tackat ja. -Klarar vi det här?? Hmmmm, vi tänkte, om vi gör det precis som en resa som vi själva skulle vilja åka på, då har vi gjort vad vi kan. 

Vi skrev ner allt vi ville att dom skulle få se och uppleva. Vissa saker var säkerligen lite väl långt ifrån vad brukligt är på resor till Nice, men vi ville verkligen ha med dom sakerna så vi lät det vara kvar. Vi kollade inte på en enda "resebyråsresa" till Nice. Vi bestämde oss för att då skulle vi kanske bli påverkade och göra som dom gjorde. Och vi ville ju göra våran grej. 

På anrika hotel Negresco hade dom bokat hela terassen till oss endast ett stenkast från medelhavet.....

Vi planerade och planerade och planerade. Massor. När vi väl var på plats kändes det inte särskilt nervöst för vi hade gjort resan tillsammans i våra huvuden så himla många gånger. Osäkert var dock om allt runtomkring skulle funka och synka med alla tider vi hade. 

Plus självklart om dom skulle tycka om det som skulle göras. 

Det visade sig att dom gjorde det. Tur för oss, haha! 

Världens bästa Concentuskör❤️

Vi hade så nedrans kul alltså. Hanna och jag hade ju haft all fokus på programmet. Sju hela dagar. Nästan 50 pers. Viktigt att det blev hundra tusen korrekt. Vi tänkte aldrig på att vi kunde få positiv respons också. Att dom skulle gilla programmet och ge positivitet tillbaka. 

Så vi blev nog smått chockade över att alla var så himla tacksamma. Kära nån, VI HADE SÅ KUL!!!!! Alltså så grymt kul. Så himla tacksam att vi kastade oss ut på en helt okänd väg och planerade och hade så mycket positivt hela vägen fram till målet 30 augusti och hela veckan tillsammans med kören. 

Strax innan konsert på Place Justice. Hanna med borgmästarens sekreterare som sagt ja till uppträdandet där. 

Efteråt var hon heeelt LYRISK. Ville att dom skulle komma tillbaka....

Så nu har vi programmet klart - bara att boka in din kör om du vill till Nice;)) 

Än så länge tror vi det är bra om det är typ en kör eller andra gäng som känner varandra. 

Det här var folk som känt varandra under jätte lång tid vilket ju gjorde sitt till den fantastiska stämningen. Och så vill man ju att det skall vara:)

 Uppe i nunnornas park i Cimiez lyckades vi genomföra min största önskan på hela resan: En picknick. 

Ni vet ju att jag älskar att picknicka och att sitta på backen å äta....❤️❤️❤️

 Det serverades gazpacho, clubsandwich, Franska Tårtan ur bok nr 2 och förstås..... Rosé;)

 En underbar konsert på svenska Camillas helt underbara ställe i Mougins....

 Adam lagade mat till picknicken & på svenska kyrkan. Tina visade sig vara fd servitris. Hennes skills kom väl till användning;)))

 På Electric hade dom gått all in för att välkomna oss om man säger så.... shit pommes frites alltså!!!
En detaljfixerad varelse som jag fick gåshud flera gånger om.

Vi hade valt det stället eftersom vi bara älskar känslan, inredningen, personalen, ALLT med det.
Och som sagt, dom gjorde oss inte besvikna!!

En långdans avslutar kvällen och resan med Concentus i Nice. Jag skall se till att ni får ett smakprov av deras konsert också. Den kanske kommer nästa fredag. Har ju lovat inlägg en g i veckan nu;) Lite smalt och platt att återge en hel vecka med några bilder och ord. Svårt att återge känslor. Måste upplevas. Men hoppas jag har kunnat ge en liten bild av hur vi hade det. 

Kören åkte hem. Fabian och Lars kom och joinade Hanna, Adam och mig. 

Ytterligare en vecka senare åker dom andra hem. Själv åkte jag på oväntade och ännu mer oplanerade äventyr åt ett helt annat håll. Men det är en annan historia;)

Min kompanjon på resan. Utan henne hade den aldrig blivit av. Vi har jobbat ihop förr (typ sen hon föddes) men det här var nåt nytt där vi båda stod på zero. Riktigt kul var det. Hoppas på en fortsättning:) 

 Jag avslutar mitt första och vääääldigt långa blogginlägg på länge med en bild som ger mig mycket kraft. Himmel och hav. Stilla och lugnt. Värme och ljus.
Mitt älskade Nice, vilken tur att jag hittade dig precis när jag som bäst behövde det.
Jag är dig evigt tacksam och kommer alltid att sprida din skönhet och underbara känsla vidare så länge jag lever. I stor tacksamhet.

En stor stor fredagskram till er alla nu❤️
Ni som känner för det är välkomna hit i morgon, vi har som vanligt öppet - trots att det är helgdag:)