Hallå där ute i blåsvädret!

Blåser det hos er också? Här kan jag tala om att det räcker inte att bara hålla i hatten... Känns som att det är risk för både det ena och det andra att blåsa bort. I do not like the blåst. NOT! Har aldrig gjort - kommer aldrig att göra!




Lite typsikt då när två av barnen en mycket kall, mycket tidig, vintermorgon väcker oss med:
-Ni måste vakna, det har hänt nåt på vägen, bussen kommer inte fram!!
-Va?? Vad menar ni? (Hör till saken att ingen knappt sovit på natten eftersom vi trodde att tromben bodde i våra huvuden!)
-Bussen står helt stilla utanför vårt hus!!
-Jasså? Och?
-Jamen ni måste göra nåt!!

Shit, säger jag till maken, det är säkert nåt träd som blåst ner.

Så var fallet. Det absolut värsta var att det var VÅRT träd. Rackarns!! Jag bor ju inte direkt ihop med Rambo. Han hade troligtvis rusat upp, slitit på sig dom fodrade jägarbrallorna, slängt motorsågen över axeln och börjat såga upp den gigantiska granen.
Det gjorde grannen.
Thank GOD för grannar!! (I alla fall dom som tar hand om våra nedfallna granar.)
Han hade väl på känn att det varken fanns nån Rambo eller motorsåg i det här huset...

Skulle egentligen ha visat ett ursnyggt skåp vi fick hem igår. Vitrinskåp med dubbeldörrar. Urläckert. Men har inte hunnit fota ännu.

Nu har vi packat upp och packat upp och packat upp. Vi har fått från tio (!) leverantörer i veckan. Jätte kul! En massa läckert nytt. Höga svarta knästrumpor m snörning, nya änglar och annat från Maileg, dom vita hjärtana är tillbaka, ja, en massa, massa nytt. Lovar att fota snarast.

Vi har en hel del färska blommor. Camilla har gjort jätte fina arrangemang.

Jag hade hoppats kunna berätta vidare i Provence storyn, men ingen vet hur fortsättningen är, allra minst jag. Idag blev jag så otroligt trött på att behöva vänta på värderingen så jag ringde Lars o sa att nu jäklar trakasserar jag honom med samtal ända tills han går o frågar. Han sitter nämligen bredvid värderaren på jobbet.

Då gick han o frågade. Men nåt svar fanns inte. Killen hade ännu inte hunnit kolla på det. Och i och för sig förstår jag det. Vi sitter ju kanske inte direkt i sjön jämfört med många andra, vad vet jag, men nu tycker jag att jag varit tålmodig nog!

Det var så himla lustigt. På söndagen efter julmarknaden, direkt då på natten drömde jag att vi hade köpt en lägenhet. Visst är hjärnan helt otrolig. Då hade jag kopplat bort det i några dagar, sen när allt jobbet var över, då plockade min sovande hjärna fram det igen.

Jag är helt fascinerad av hur hjärnan jobbar. Låter kanske konstigt, men det är sant. Riktigt grymt fascinerad är jag. Faktum är att på dagen sen så hittade jag en ny lägenhet. Samma pris som "våran" men dubbelt så stor och med jätte stor uteplats. Jag fattade som att den låg på samma ställe också. Men icke, en halvtimme från stan. Nej tack. Inte undra på priset...

Nästa gång lovar jag en lite smarriga bilder. När ljuset faller lite bättre.

Hej så länge i saffransbak och adventbestyr!