måndag 4 maj 2015

MISSION COMPLETED

Den lilla lilla hallen i nya butiken

Ja, vad skall man säga?? 
Efter varje megastor grej man gör blir det helt platt och tomt när det är klart. 

Man jobbar, jobbar och jobbar. Man liksom fullkomligt fylls upp av det man gör.
Dag och natt tänker man på det tills målet är nått.
Mitt jobb är ju min hobby och mitt liv så i mitt fall känns det noll betungande.
Men det läggs galet mycket tid, kraft och energi på just en grej under en period.

Så har det varit att starta upp Wadköpingsbutiken.
Samtidigt har vi ju "riktiga" Smultris att ta hand om.
Och självklart får jag för mig att riva ut rum och helsanera när vi är mitt uppe i flytten.
Bara för att det skall vara fräscht. Sånt kan givetvis vänta men när man ändå är i farten är det lika bra att köra, haha!

Idag är min Valborgsledighet. Ja, jag vet X-antal dagar efter riktiga Valborg, men vad gör väl det??

På Valborgsmässoaftonen var jag nere i Wadköping och grejade med det sista.
Hade sällskap av Lilleputtetåget som körda runt runt runt.
Kändes mysigt att höra det.
I min ensamhet, buhuuu.... Nej då, skämt åsido, jag hade kunnat få vara med på ÖSK match men tackade nej, vip rum med vin och hela köret. Trevligt sällskap också:)
Men jag valde att fixa det sista.
Tack vare det stannade jag glad i hågen och blåste i farbror polisens kontroll på väg till nya arbetet dagen efter. Min valborgsmiddag var på MAX och den starkaste drycken var en cappucino så blåsningen gick galant.

Polisen undrade dock om jag var hungrig när han såg alla snittar i min bil, haha!

Det har varit makalöst kul att fixa därnere.
Och ännu roligare med alla som kommit och hälsat på oss dom här första dagarna.
Okej, jag trodde det skulle vara roligt men helt ärligt så är det ännu roligare än jag trodde och vi trivs ännu bättre än vi någonsin kunnat ana i den lilla lilla butiken.

Den är så gullig och rar att vi är typ kära.
Utsikten mot ån är helt magisk. Och att sitta på bänkarna utanför butiken är så rogivande så ni anar inte. Igår när vi kom satt ett äldre par på en av bänkarna. Dom sa att dom alltid vilade där på sin morgonpromenad. Så himla mysigt.

Det känns som att det var helt rätt plats för en mini Smultrongård. Även om vi för några månader sedan aldrig kunnat ana att det överhuvudtaget skulle bli en sån!

Man vet aldrig vart resan i livet tar en och alla vill vi olika.
Vill man ha äventyr och spänning måste man kasta sig ut i det okända och skakas om lite.
Det är inte hela tiden den enklaste vägen att gå, absolut inte, men för mig är det viktigt att få nya utmaningar och ny stimulans hela tiden så troligtvis fortsätter jag att tappa fotfästet tills jag inte klarar det mer. Och utmaningar kan ju vara så många olika saker.
Min franskakurs på duolingo är i sig en utmaning;)

Nästa stora grej är att få till en grillkväll här hemma.
Kan ju låta som en enkel match absolut, men vi skall få till lite alkoholtillstånd och ett och annat skall synkas ihop. Så det är lite att bita i.
Sedan har ju jag en jättejätte utmaning i november.
Just nu känns den faaaar away... det är Marathon i Nice.
Kanske klarar jag det, kanske inte. Mitt mål är definitivt att det skall genomföras.
Även om skorna inte snörats på en vecka i morgon, tjoooho vad tokigt!!
Men va 17, inte varje vecka vi öppnar ny butik.
Inbillar mig att jag skall hinna träna till det i sommar.
Time will tell som en nära kollega alltid säger.
Ja så är det förstås.

En endaste liten bild från hallen i Wadis får ni.
Men det kommer fler, förstås.

Nu skall jag ta och beställa lite varor, denna "lediga" dag.

Önskar er en fin vecka i detta skitväder. Min fråga är:
HUR MYCKET KAN DET REGNA!???

Jag har lite höstmys här hos mig.
Typ 20 ljus tända och godaste passionstheet från Nicholas Vahe.
Gäller att agera efter väderlek.
Kram
Eva





Inga kommentarer: