Yes den lever! Bloggen alltså. Har fått lite nytt sug att dela med mig av livet här på gården igen.

Helt ärligt, och eller hur, ärlig skall man ju vara (ställer frågan extra mycket till er som varit här och plockat på er kläder utan att betala...!!!???) så var det just att dela med sig av livet som blev lite jobbigt. Även om jag inte alls skrev mycket om det vi gjorde privat kändes det som om alla visste allt om mig. (Inget kändisämne jag alltså - big NO på det). Så var det ju förstås inte. Och jag älskar ju som bekant att skriva så nu kör vi.

Här har ju förstås hänt en massa på snart ett år. Man tycker att egentligen händer det väl inte så mycket, men tittar man tillbaka ett år så blir det en hel del vill jag lova. Vi har gjort vår favvosyssla; provat nya restauranger extra mycket sen sist. Det är bland det roligaste familjen vet. Vi har som vanligt rest en hel del. Vilket även det definitivt hör till favoriten. Träffat nya bekantskaper som visat sig vara riktigt tokiga. Det är mest den äventyrliga mamman i familjen som gärna kryddar tillvaron med lite suspekta personer och tror att den här gången går det nog bra. Men det gör det förstås inte. Människor som är oärliga och lurar andra slutar liksom inte med det bara för att dom träffar mig. Vilket jag tror. Att jag aldrig lär mig! Så det har blivit en hel del magvärk men snart är även denna bekantskap över och förbi och jag ber mig själv att lyssna på min familj och hålla mig till snällisar resten av livet.

Våran älskade lilla Molly har sen sist fått tio (!!!) kattungar. Fem i maj och fem i september. Vi har en kvar från majkullen eftersom den vi hade innan, älskade Mini, blev påkörd. Otroligt tragiskt. Men sen blev det så att en från septemberkullen också är kvar. Vuxna barnen i stan tog varsin. Med löfte om att komma på landet och låta dom löpa fritt emellanåt. Så den som hängt med i kattmatematiken inser nu att när alla ses består katthemmet av fem katter. Det är mycket det. Men oftast är dom alltså tre.

När Hanna kom hem och började jobba igen införde hon soppdagar. Det har varit underbart kul för då får jag chansen att göra den. Det är typ det enda i matväg jag gör i kaféet. Hinner inte med nåt annat. Jo förresten, majjon till räkisarna står jag också för. Men det är allt. Jag älskar ju att laga mat så är det är väl nåt jag skulle vilja få in mer. När det var Wadköpings matmarknad stod Eva-Lott och jag där i hennes foodtruck. Alltså satan i gatan vad kul det var! Jag blev kär i den däringa bilen:)

Kanske skulle jag ta och presentera mig. Man tror ju att det är samma personer som alltid läst som läser nu också. Men så behöver det förstås inte vara. Eva heter jag. Driver familjens butik Smultrongården som ligger en kvart utanför Örebro. Det var min jättestora dröm att få bo i ett gammalt hus som behövde en massa omsorg. Efter så många års letande att jag faktiskt var säker på att loppet var kört, bara hände det. Vi flyttade hela 4 km där vi bodde i ett hus som vi precis rustat färdigt. Vi lånade ännu mer pengar och köpte på oss en livstids jobb. Bara sådär. Slutet gott allting gott. Trodde ni ja. Men så var det inte. Ingen annan än mamman, alltså jag, ville bo där. Men vi kämpade på. Mannen som bandy och fotbollstränare till två av barnen och med sitt heltidsjobb på bank rustade han all ledig tid, mot sin vilja. Jag med butik i Örebro med allt vad det innebär. Koordinator och bestämmare över bygget. Med våra två tonårsdöttrar (som det just då kändes som jag fått för varenda liten synd jag gjort) och med de två grabbarna, några år yngre, var även mina dagar fyllda till brädden. Det tog lite tid men till slut förlikade sig alla med att bo här. Till min stora glädje förstås.

Jag som älskar att baka hade ett provkafe´ två veckor sommaren 2016 ihop med en kompis. Vi passade på att göra i ordning två rum i vårt lilla gästgiveri från 1700-talet. För övrigt kommundelens äldsta hus. Provkafeét fortsätter ännu idag och i sommar har vi 10-års jubileum. Butiken i stan stängdes och hela verksamheten flyttade till landet. 2010 byggde vi till det gamla gästgiveriet. Nu har vi dryga 200 kvm med vatten och kök och toalett också. Helt underbart! Förra året öppnade vi en till söt liten butik i Wadköping. Ja, då har ni läget under kontroll. 

Här öser regnet ner, och ni som följt oss tidigare vet att vi absolut avskyr regn, mörker, kyla och blåst. Vi håller oss inne. Här går jobb och fritid i varandra hela tiden, det vet ni som har företag på hemmaplan. Så här blir kvällens sysselsättning att plocka upp 11 kartonger med nyanlända kläder. Hujedamig så mycket. Det blir med en pod i lurarna. Alltså vilken grej. Samtidigt man jobbar får man lyssna på en massa lärande och skojigt. Älskart!

Nu säger tack och hej för denna gång. 

Snart ses vi igen och då kanske det blir lite mer bilder för den ressugne. Första och sista bilden är från den senaste Marrakechresan. 

Jag ber om ursäkt för bildkvalite´n. Bildredigeringsprogrammet bara försvann.... 

Det bara bli bättre alltså;)

Önskar er en god kväll

Kram