Denna bild och de följande har Magdalena Björnsdotter tagit och dom är från vår första bok.
Ja, visst är det inköp och marknader på hösten.
Vi var iväg på Formex och gjorde en del inköp trots den planerade stängningen.
Vi kommer ju att ha Wadköping kvar ett tag till och kul också med lite nytt på Smultrongården på slutet. Jag väntar och längtar stort efter alla nya prints vi tagit in.
Lite nytt på väggarna är alltid lika skoj. Vanilla Fly hade fått in en massa nytt ursnyggt.
Vi bad om att få snabb leverans så det kommer nog i dagarna.
T A C K
Till er, världens bästa följare och besökare.
Och alla snälla sms, telefonsamtal och mejl. Rörande.
Jag vill klargöra en sak:
Jag mår bra. Alldeles förträffligt till och med. Det kändes otroligt skönt att äntligen släppa den jobbiga nyheten. Den har varit jobbigt som bara den att bära på. Men annars är allt toppen. Självklart massor att göra inför ett sånt stort beslut. Men jag är kolugn, känner mig inte utarbetad och icke på väg in i någon vägg. Vad jag vet idag i alla fall.
Det har nog funnits tillfällen i livet då det varit mer motiverat.
Som när vi hade två hus varav det ena, rustades varendaste millimeter. Jag hade två butiker, vi var fyra anställda. Dom fyra kidsen var hyfsat små. Min man hade sitt bankjobb, plus att han tränade grabbarna i fotboll OCH bandy. Det var under den tiden jag åkte till brädgår´n in the middle of nowhere i minus 27, snöstorm och en liten kille vid min sida som undrade om vi åkt vilse, vilket vi hade. På den tiden samma lille kille glömdes kvar av oss både på dagis och förskolan vid flera tillfällen.
Då vi stod sena nätter och målade och satte foten i färgen så den yrde på nyslipade golv och väggar. När vi inte satt på färgburkslocken riktigt så 10 liter färg for ut i bakluckan på bilen.
Det var när vi fick steka mat vid dom nymålade vita väggarna i hallen på övervåningen och diska på toaletten. När jag gjorde EN MASSA äppelpajer, tio stycken, till våra höstdagar och tyckte det var såååå mycket. Och dom tog slut på två timmar. Det var då och vid typ tusen liknande tillfällen man kan ha tyckt att det blev lite för mycket. När man tänker tillbaka känns det som ett under att man stod upp. Min kompis Lena sa alltid att när dom åkte hem ifrån oss kändes det som dom varit i en torktumlare och snurrat runt några dagar. Dom besökte oss rätt ofta och flera dygn åt gången så jag tror dom gillade att bli lite omtumlade;)
Nu är den tiden förbi och fick man inte värsta stressjukan då, så får jag allt se till att det inte händer nu heller då läget är lite annat....
I morrn fyller jag år. Handlade igår till två coola sötsaker jag skall göra idag.
Skall inte vara helt jätteonyttiga. Lite saltycaramel. Spännande.
Blire gott visar jag och lägger ut recept.
Skall göra en supergod potatisröra också. Fick den hos svägerskan när vi var där i lördags.
Dock var det en del socker i det och jag skall se om det kanske går att minimera det lite.
Känner att det är skoj att skriva och vet ju hur kul det är med recept så säkerligen fotar jag och visar i morgon:)
Hörrni, fånga dagen den är så solig och fin.
Gäller att ta vara på det som är nu. Jag skall ställa mig och stryka i solskenet innan jag går ut till butiken.
Kram
Eva
1 kommentar:
Ja, kära nån - mycket av det där minns man ju, kanske speciellt färgburken och den julen när vi inte behövde äta julmiddagen på övervåningen utan räcke till trappen och 4 rätt små barn ( så var det en tid) men när vi kom till julen var allt klart i köket. Vilken lättnad.ja vi har ju varit med om en hel del.KUL ☺☺☺☺
Skicka en kommentar