Tjenixen....

Fortsättning på dagarna i Frankrike följer här....

Nu kan man ju verkligen undra varför vi inte bokade flyg direkt till vårt mål.

Så här var det, Lars ville som sagt ha några dagars ledigt.

Vår egen studio i Vence var upptagen så vi skulle bo på hotel.

Av en ren slump kom jag in på en sida och det ena ledde till det andra. 

Plötsligt var vi på väg att titta på ett helt nytt boende i en helt ny region. Något vi tidigare aldrig någonsin varit sugna på. Men efter att ha läst på deluxe kände jag att vi skulle ge plejset en chans. 

Jag hade hittat ett hus på en fransk mäklarsida som var något i hästväg. 

Ett sånt hus som man liksom svimmar när man ser. 

Osäkert om det skulle vara så IRL också. Så är det ju alltid. 

Men vi kände att det var värt ett besök. 

Så istället för att släka oss på stranden i närmare 30 gradig värme satt vi i bil större delen av de lediga dagarna. 

Jag hittade huset för en månad sedan och från dag ett hade jag flyttat in.

På riktigt alltså. Typ alla jag känner har fått dom omgjorda beskurna bilderna jag fixat från mäklarens sida. Har knappt kunnat prata om annat. Hanna som bedriver några timmar med mig per dag sa att hennes öron blödde och jag förbjöds prata om huset. 

Alltså helt och hållet mina drömmars hus. Oh my God!

Ni som följt med här ett tag vet att jag är helt galen i hus och lägenheter och allt som går att bo i. Helst så ruffigt som möjligt. Det är helt lysande kombo eftersom min man avskyr allt som har med renovering att göra;)

Vi åkte dit kvällen innan vi skulle träffa mäklaren. Ville få en känsla av byn/stan.

Gick ut och åt och kände in. Man är ju verkligen rädd hur känslan skall vara. 

Inte alls säkert att det motsvarar förväntningarna. 

När vi kom fram och parkerade utanför huset fick jag tårar i ögonen.

Känslan var 100% direkt. 

Vi steg ur bilen och kikade in i trädgården. 

Då tittar en dam fram genom ett fönster. 

Säkert någon som städar inför visningen sa vi. 

Då öppnade hon fönstret och undrade vad vi letade efter.

Nja, vi skulle bara titta på huset innan visningen i morgon svarade vi. 

-Vaddå för visning, säger hon då? Vi förklarade och det gjorde hon också. 

Att huset inte var till salu. 

Vi hade stannat framför fel hus. 

Jamen tamejsjutton visst är det väl heeeelt otroligt, här har jag stått och gråtit och fått feeling framför FEL HUS. Hur skall det nu kännas när vi ser det riktiga?? 

Adressen var rätt men huset ligger i ett hörn. Och dom två husen var nästan identiska....

Shit happens!

Vi gick över gatan och där var The House. 

Tårar och feeling uteblev eftersom det kapitlet redan var över. 

Huset motsvarade bilderna och vi såg spänt framemot morgondagen och visningen. 

Oh min Gud ett sånt hus. Heeelt galet var det. 

Hur vi tänker och tycker återkommer jag till. 

Det här är ett skåp i ett av rummen, då förstår ni rymden och storleken. 

Blev helt förälskad i dörrarna ut till trädgården. 

Har plåtat en massa bilder så ni som är Frankrikeälskare kommer att få se. 

Nu förbereder vi inför morgondagen. 

Näst sista helgen öppet. 

Nyheter och värsta rean samsas i våran Smultrongård. 

Hoppas vi ses!

Ps/ Jag lovar att inte prata om huset....;)