Hur har ni det så här på morgonkvisten?

Här är vi uppe med tuppen trots att inte finns nån tupp som behöver matas. 

Verkar kanske lite onödigt men så är det. 

Så här såg det ut när Lina och jag plåtade till bok nr 2. Och ni minns väl hur det blev i veckan? HÄR ser du. Jag som älskar att fixa och göra om tycker förstås att det är kanonkul att ha ytor där man lätt som en plätt förändrar. Ytor som man även använder. Visst, efteråt ser det lätt som en plätt ut, men det behövs ju ett rätt stort förråd för att förnya stup i kvart. Jag har sparat på mig mängder under årens lopp. 

Därför är hus och förråd i stort behov av utrensning. Vilket vi ju håller på med nu. 

Men vad skall man göra sig av med och vad sparar man? 

Just nu är saker från -90 och tidigt tvåtusental iskallt. Men vem trodde att -50 -60 och -70 tals grejer skulle bli hetare än hetast igen? Nej, det är verkligen inte alls enkelt att veta vad som skall arkiveras och sparas till bättre tider. Saker jag idag tycker är direkt sktifula dom slängs (eller rättare sagt; ges till🐜). Säkert nån som om en sisådär 20-30 år förbannar sig över det. Men nej tack, nu skall här bli fritt från icke användbara pryttlar. 

Ni skulle sett hur vi rensade hos Lena igår. 

Herregud säger jag bara!!!!

Hennes hus är från 1600-talet. Samma släkt som bott där hela tiden. 

Dom har varit bönder som inte haft inredning som största intresse. 

Mellan generationsbytena har man inte rensat ut efter sig heller. 

Jag som absolut ÄLSKAR att rensa, gissa vilket bingo jag har där, haha!

Vi gjorde så snyggt så ni fattar inte. Men som vanligt är jag ju värdelös på före och efter bilder. 

Fullständigt glömmer. 

Hennes man har både egen firma plus jobbar skift så han var hemma när jag kom. 

Innan han åkte kom han och gav mig en bamsekram och sa: -Tack snälla Eva, du förstår inte vilken hjälp det här är. Men det är klart jag gör, för jag får ju samma tillbaka;)

Med det extrema jobbtiderna dom har; 24/7 typ, prioriterar man inte att rensa osv.

Lite grann som Pernilla Wahlgren. En fin, fräsch, härlig tjej men som har det i sina skrymslen och vrån så man nästan svimmar av. Och jag förstår henne. I perioder har man knappt kommit in här heller. Även om jag kanske inte kommit upp i hennes "tryckainigarderoben" stil. 

Jobbar man dygnet runt, som det ibland känns, finns faktiskt inte ens dom små minuter det tar att hålla sakerna ifrån sig. Man orkar liksom inte. 

Så jag är så otroligt glad att Lena och jag kommit på "gruvstugan", vi hjälper varandra med sånt som är lite gruvligt. Och det går så otroligt snabbt och bra. 

I morgon kommer hon hit och hjälper till i kaféet. Vi blev lite plötsligt en man kort men då får jag den hjälpen istället. Najs najs. 

Nu skall jag ut i denna mörka timme och packa upp saker som kom igår. 

En ny typ av brickbord faktiskt. Dom går lite som smör i solsken. Skojsigt värre. 

Så har vi fått lite ny små tomtar också. 

Sen är dagen fylld till brädden här. Trevligt värre. 

Önskar förstås dig en riktigt bra fredag. 

Stor kram