Coachella

Härlig lördag på g här....

Kom in från butiken först kl 21 igår. Har besökare som kommer på måndag så jag måste se till att fixa ordning ordentligt. Är på väg ut direkt nu också. 

Vi tog en promenix i mörkret efter butiken sen bakade jag faktiskt. 

Återigen, lurar hjärnan. OM jag hade tänkt att jag var tvungen att baka innan dagen var slut kanske det skulle känts stressigt. Nu blev det två marängtårtor och dom var färdiga efter 23.00. 

Lätt som en plätt och inte stressigt alls. Bara mysigt:) Tårtan är den vi haft i butiken lite av och till i två somrar. Folk gillar den mycket så det blir definitivt en av bakverken under öppethållandet i år. 

Hoppas mina gäster på måndag också skall tycka om den:) Jag visar väl en liten bild när den är färdig. 

Kul att ni gillade programmet jag tipsade om igår. Har hört flera som lyssnat. Roligt att man kan bidra med nåt.... ;) Och tänk skånska Anna som också ger sig ut och springer i regn och lyckades möta en stork. Hahaha, riktigt kul story, tack Anna:) Och tack Annika för gullig kommentar:)

Gissar att ni förstår att bilderna här nedan inte tillhör mig. 

Icke sa nicke. Det är fröken löken Hanna Erikssons. Den lilla madamen är i LA. På festival.

Är väl kanske en av världens största; Coachella. 40 grader varmt i den amerikanska öknen. 

Well, well what to say...?? Klart man inte gillar när ens ungar är ute och far så där MEN jag vill verkligen också säga att samtidigt som jag avskyr det ÄLSKAR jag det. Haha så skruvat det är!

Roligt och mysigt för dom att få uppleva så mycket. Det gläds man ju verkligen åt. Och i det här fallet är det extra kul, Hanna har två av sina närmsta vänner i USA och dom är tillsammans här. 

Och gissa vad.... på måndag kommer två till och dom skall vara tillsammans en hel vecka i New York. Alltså vad är det för grej.... ett riktigt drömscenario. Så guldkul att skapa minnen tillsammans och ha kvar genom livet. Sånt som flätar människor samman och ger starka band. Kanske man inte tänker på när det händer där och då, men det blir man varse senare. Det vet tanten här på 54 bast;))

Jag messade med min "gamla" vän igår och vi bakade tårtorna ihop, men 25 mil ifrån varandra, nästan samtidigt. Vi har känt varandra sedan -78, -79 någon gång och gissa om det blivit lite minnen att prata om genom åren.... thats what life is all about. 

Tänker på vad hjärnforskaren Mouna säger. Relationer.... livsviktiga. Jag tror att vi kommer att tänka på sånt mer och mer i framtiden. Eller är det bara så att jag vill tro det? 

Hoppas inte!

Må väl denna första dag på helgen, jag drar ut till skurhinkar, dammtrasor och andra härliga saker nu:)

Kram på er