Det franska huset....

Som ni vet har jag "bott" i det sen jag såg det på internet.

Jag surfade runt en massa och hittade det på en fransk sajt. Ringde den svenska mäklaren som vi kontaktat och hon kände franska mäklaren och fick då visa oss huset. Enklare att prata svenska tyckte vi. 

Jag har varit helt betuttad i huset. Kärlek direkt jag såg det. Som ni vet har jag tröttat ut en och annan person med prat om just det huset. Ibland, mycket sällan, träffar man på saker som talar till en. 

Det gjorde det här till mig. Det liksom bad:

-Snälla Eva, köp mig, ta hand om mig, lev i mig!!!

Jag lyssnade men det blev inte så.

I fredags blev det sålt. Hade jag varit hundra tusen säker (vilket man givetvis måste vara) hade vi troligtvis spenderat några tusentals renoveringstimmar där. Men det var läget. Det fanns bara två restauranger och en bar i byn. Ok, det är ju 300% mer än vad som finns i min "by" idag. Och visst, det är bra men kanske söker vi nåt mer....? Kanske vill vi ha 10-20 restauranger att välja bland?

Blomsterbutiker, grönsaksmarknader varje dag? Nära till buss och tåg?

Alltså jag vet inte. Det blir som att det går runt i skallen och till slut vet man varken ut eller in.

Vad vi vet är att vi kommer att flytta. OM vi båda får vara friska vill säga och inget händer på vägen.

Känns som att det verkligen inte är en garanti att det blir så, MEN det är ju det man måste planera efter vad man vill att det skall bli. Onödigt liksom att måla fan på väggen två gånger.

Jag är av åsikten att ta ut glädjen två gånger istället. 

Visst, det suger som sjutton när det inte blir som man tänkt sig, men tänkt vad positivt uppfylld jag varit av att drömma om detta huset. 

Men nu är vi alltså på zero igen. 

Jag måste förstå, och det tror jag att jag har gjort nu, att det inte är huset utan platsen som är viktigast.

Det är inte lätt men så är det faktiskt. Är man galen i hus är det förstås lätt att förälska sig i fel hus....

Nu har jag kommit i kontakt med några som bor bara 10 min - en kvart från havet. Har tåg i stan och massor av restauranger och liv. MEN det är en ganska ruffig stad tydligen.

Vi som är vana med städade och helt magiskt fina Vence vill nog att det skall vara rent och fräscht. Kanske får man bortse från det.... hur som helst, nu sätter letandet igång igen.

Vet du någon som bor eller halvtidsbor i Frankrike på ett riktigt bra ställe får du gärna höra av dig.

Ett som är säkert är att vi måste göra oss av med vårt Vence och ha nåt större så vi alla får plats. 

Men vi har ingen brådska och det måste kännas riktigt, riktigt bra. 

De två nedersta bilderna av älsklingshuset har jag tagit.

De översta mäklaren. Man kan inte direkt kalla det homestyling när man säljer hus i Frankrike.

Men vad gör väl det, husen talar ju till en ändå... Puh, pust, stön å stånk inte lätt det här med boende.

Jag älskade verkligen det där huset. Av hela mitt hjärta. Såg stora gäng sitta i uthuset med bjälkarna och äta efter att vi lagat mat på matlagningskursena vi haft. Bygga pool precis där utanför dörrarna och bara kasta sig i plurret en het sommardag. Jag hade allt klart.

Men.... det kommer oktober - mars också, med mörkare dagar, inget som händer och man är ensam i det stora huset. 30-40 min till ställen med liv och rörelse. Nej, det är inte helt lattjo lajbans. 

Det var nog meningen. Jag tar och bakar lite mer kakor idag och lägger snygghuset till handlingarna.

Letar nya, ännu bättre objekt. Känns svårt i nuläget men troligtvis blir det så;)

Önskar er en fantastiskt skön fars dag. Även om det råkar vara en mor som läser det här:)

A bien tout!