Tjenixen

Alltså det blir ingen redovisningen för vart vi var igår. Får vänta tills i morrn. 

Ni måste bara få höra det här. Sjukaste grejen alltså!!!! 

Hanna och jag höll på att bli husägare vid lunch idag, haha.

Nu blir det låååångt.... så håll i er om ni orkar läsa.

Så här var det:

Sent igår när vi kom hem från vår happening berättade Hanna att hon kollat på lägenhet.

Jag gick in på hemnet och av en ren händelse (har ju tidigare berättat att jag inte alls tillhör dom som lusläser hemnet)  hittade jag ett hus för 175 000. Först trodde jag det var fel men såg att det var exekutiv auktion. Rött hus med vita knutar. A little dream tyckte jag. Och så billigt. Tänkte att jag tar och ringer kronofogden när jag kommer hem från doktorn i morgon. Oftast glömmer jag sånt när man "sovit bort" det. Så var icke fallet denna gång. Jag kom hem vid 10.30 i morse. Ringde direkt och ställde lite frågor. Auktion var redan idag kl 13. Jag visade Hanna huset och frågade om vi inte skulle slå till och rusta och kanske sälja senare. Hon var på och började också kolla. Vi gick in på google maps kollade exakt vart det låg och gjorde en massa eftersökningar. Det enda som fanns var ju fyra ynka bilder från utsidan. 

Herregud, skulle vi kunna lägga bud på ett hus vi inte ens varit in i!??

Vi beslöt oss för att åka på auktionen så vi båda rusade och duschade och tvättade håret (nej just det, kände att jag inte behövde göra det i morse för att åka till vårdcentralen, haha!) Skall man bli husägare måste man ju vara lite respektabel i alla fall;) Vi ringde bankmannen i huset och frågade om man tog över skulder osv. Vi har ju aldrig tidigare gjort nåt sånt här. Visste att han skulle säga nej om jag sa att vi skulle köpa ett litet hus att renovera så helt ärligt involverades han inte så jätte mycket. (Inte just alls för att vara helt ärlig) Jag tänkte att OM vi skulle vinna en budgivning var det så pass billigt att vi kunde sälja det igen om han skulle bli galen....

Vi satte oss i bilen ringde lite fler samtal under bilresan för att ta reda på lite mer.

Precis när vi parkerade mötte vi DubaiLena och hennes jobbarkompis. Jag berättade vad vi skulle göra och vi alla typ skrattade ihjäl oss. Helt galet var det ju! 

Men det galnaste var nog att jobbarkompisen kollat på just det huset. Hon berättade att det legat ute i flera år. FLERA ÅR!!!??? Shit, nu fick vi kalla fötter. Men det kändes som att nån jäkla hake finns det ju när priset var 175 000. Man köper ju liksom inte ens ett uterum för det. 

Puh, ännu mer osäkra blev vi men gick in genom dörren till fogden och in i hissen. 

Då kommer två tjejer till in och ställer sig bredvid oss. Jag trycker på vån 4 och dom skall till samma ställe. -Skall ni också på husauktion? undrade jag. 

-Ja, säger den ena tjejen. -Skall ni köpa huset, frågar hon i nästa sekund. 

-Njaaaaa får jag ur mig, det vore ju kul men vi vet inte. -Har ni sett det?

-Ja! har inte ni?

-Neeej, viskar jag fram. Hör hur dumt det låter.

Poff! så dunkar hissen i våning fyra och vi är framme. 

Där står en kille som hör till tjejerna. 

Det är bara vi fem i en liten, liten hall innan man går in till fogden. 

Stämingen är utan att överdriva en sekund; MYCKET TRYCKT.

Tjejen säger då till killen; -Dom skall buda men har inte sett det. Hon har inte en chans att dölja att hon mest av allt i hela världen ville att vi skulle ta hissen ner igen och dunsta ögonaböj. 

-Nja, säger Hanna men bilderna ser ju fina ut och det kanske blir billigt.

-Men skall ni flytta dit då??? 

-Hmm, alltså, vi skulle vilja ha en sommarstuga, får vi fram. Ytterst pinsamt. 

-Ni då?

-Vi ska bo där! 

-Ok, svarar vi. 

Då kommer en kille ut och säger att vi skall gå in i ett annat rum där auktionen skall hållas. 

Då händer nåt som är så komiskt att jag inte kan hålla mig utan skrattar så jag blir helt tårögd. 

Tjejen säger:

-Det är ett riktigt skithus! Alltså det finns ingenting inuti. Det är bara ett skal. Taket har rasat in och en ruta är till och med trasig. 

-Så spökar det också, ingen vågar vara där. (Det är då vi inte kan hålla oss för skratt mer)

-Ja, säger killen, folk är livrädda för det. När dom försökte riva det så gick det inte för maskinerna gick sönder. 

Alltså HUR komisk får man bli?????

Trodde dom att vi var ufon eller?

Skulle dom sitta och bjuda på ett hus som var så vidrigt? 

Tjejen säger också att det inte finns vatten. Jag frågade förrättaren om det men det verkade det göra. 

Precis kl 13 när auktionen skall börja tittar jag på Hanna och man kan ju minst sagt säga att förutsättningarna hade ändrats en del sedan vi var hemma och trodde oss bli husägare innan kvällens slut. Nu var det ett rivningshotat ruckel där råttor och spöken samsades. 

Hur skall vi göra, viskar jag? Vi kan ju inte köpa ett spökhus!!!???

-Men du fattar väl att hon ljuger, säger Hanna. 

-Ja, självklart säger jag, men det låter ju inte jätte lovande det hela. 

Det visade sig också ligga mitt i en fyrvägskorsning med tung trafik.

Tjejen sa att dom skulle flytta huset. 

När klubban åker i bordet öppnas dörren och ett till par kommer in. 

Auktionen var på storbildsskärm från Falun. 

Killen som precis kom in lägger första budet. 

90 000. 

Hanna och jag tittar på varandra.

Varför lägga så mycket direkt???

Killen och tjejen bjuder 100. 

Så kommer en som är med på telefon från Västerås och en från Linköping och bjuder över. 

Vi tänkte att vi kan gå med till 250 000.

Sista budet lägger killen med tjejen som tydligen ändå vill bo i ett råtthål med spöken och det slutar på 235 000. Alltså 15 tusen billigare än vi hade som tak. 

Det kändes sååå konstigt att våga bjuda när vi hade noll aning. 

När vi åkte hemifrån var vi helt pepp, hade sett till att ha pengar för kostnaderna man var tvungen att betala direkt osv....  planerade hur och när vi kunde börja rusta.... men vi blev nog trots allt lite spaka av tjejens lögner. 

Det kändes som att det unga paret skulle ha det. 

Jag blev så glad att jag blev tårögd när buden slutade och dom fick det. 

Hon var lika gammal som Stina och var redo att ljuga sig blå för att få det. 

Vi blev definitivt en erfarenhet rikare. Om än icke ett hus;)

Vi har ju inte direkt letat utan jag såg det där mindre än ett dygn innan auktion. 

Vi får helt enkelt se till att vara lite mer förberedda en  annan gång. 

Alla kidsen är ju intresserade så självklart skulle det vara hur kul som helst att göra nåt ihop. 

Shit, det hade faktiskt kunnat gå hur som helst. 

Tänk OM tjejen inte sagt så mycket, OM vi inte träffat Lenas kompis som sa att det legat ute i flera år innan osv.... ja, då hade vi köpt på oss en massa problem. 

Men det var visst det vi ville, haha! 

Som jag sagt tidigare, vet ni nåt läckert objekt som behöver tas om hand, keep in touch please. 

Och helt ärligt, visst är det väl fint det lilla rått/spökhuset💖

Ha en fin lillelördag,

kram