Hej igen😍

En hel vecka sen sist. Inte klokt!!! Jag som älskar att skriva har faktiskt inte haft en endaste sekund över. Låter otroligt men det är helt sant. Att vara på Smultris och träffa er alla är så himla kul så ni förstår inte. Jag tycker att jag har det absolut roligaste jobbet man kan ha. 

Meeeeen, ni kan säkerligen inte gissa hur många timmar jag var där förra veckan. It´s a little bit of a joke;) 70 timmar på sex dagar. Vi brukar alltid jobba så mycket när vi har nåt extra. Plus alla timmar det tar att fixa före också. Men i år var det ingen fara eftersom det blev så utspritt. Jag har inte räknat timmar innan så det blev lite av en chock. Faktum är att jag tackar min lyckliga stjärna att jag bestämde innan vi tog nedtrappningsbeslutet att ha öppet till jul. Gudars vad jag älskar det!!!!!!!

Att gå upp tidigare än tuppen och tända i brasorna. Greja inför dagen och lyssna på julmusik därute. Det är så vansinnigt mysigt att jag kan knappt tänka mig ett liv utan jul i det huset. 

Familjen får kanske lov att börja fira jul därute sen, hehe....

Glad att det beslutet togs. Men helt ärligt också glad att beslutet på nedtrappningen är gjord. 

Jag orkar inte jobba så mycket mer. Det kräver för mycket om man vill att det skall vara schysst. 

Nej, nu får det hända lite nya saker i våran Smultrongård. Det tror jag den är glad för. 

Man måste ju förnya sig så mossan inte börjar växa;) 

Kära nån vad besökare vi haft! Helt otroligt. Tacksam av hela mitt hjärta💕

Det kanske kommer att funka att ha öppet nån gång ibland.... det är min stora förhoppning. Jag har sett olika företag som kör popup på lite olika ställen och blivit så otroligt inspirerad av dom. Nu kommer jag ju aldrig i mitt liv mer att köra runt med mina grejer men man kan ju säga att "strö öppet" blir en viss pop up typ, ju. Eller hur? 

Den här gången poppar vi upp på landet varje lördag och varje söndag i Wadköping fram till jul. Sen dröjer det troligtvis ända till Mors Dag och då blir det två eller tre dagar. Därefter blir det nog flera dagar i veckan under juli månad. Men inget är bestämt. 

Jag kanske får för mig att göra flyktingförläggning och ta hand om en massa ensamkommande barn... eller? Säkerligen känner man att man gör nytta då och det skulle kännas hur bra som helst.  Men nej, jag har nog haft nog med barn i mitt liv. Jaja, tiden får utvisa. Jag har ännu som ni hör inga som helst planer.

Igår rullade jag köttbullar igen. Bara några hundra. I lördags tog dom slut. Helt otippat. Vi trodde aldrig så många skulle käka köttbullsmackorna. Vi bedrog oss. Kökspersonalen sa till mig att vi måste köpa köttbullar till söndagen. -Vaddå köpa? undrade jag. Jo, du får köpa nya för dom har tagit slut. Ok, sa jag, men man köper inte köttbullar, man gör dom själv. Varsågod säger dom, dom som ju också är mina barn. Mycket trött på en mamma som alltid måste ha det på ett visst vis. Det slutade med att jag stod och rullade bullar 23.30 på lördagkvällen. Innan var vi ju och kollade ljusspelet på gamla teatern i Örebro. Jättefint var det. Men har man varit på fete des lumieres i Lyon  går det ju liksom inte att jämföra. Det var verkligen mysigt. Gillar du sånt är Lyon något att rekommendera. Är du dessutom förtjust i mat och urcoola restauranger passar det ännu bättre;) 

Dock vill jag säga att Lyon inte är så smidigt att flyga till. Rätt så kort men ännu har vi inte hittat nåt enda flyg där man inte byter. Tycker jag är lite trist. Men inte så trist att jag skulle strunta i det, haha.

Ooops vad klockan springer iväg. Jag hade tänkt mig ut på en tur innan vi skall hämta pappan på centralen. Han har varit på jobb i Stockholm under dagen och nu skall hela familjen plus två flickvänner åka på turné. Jag har en liten överraskning åt dom. Dom skall ha badkläder, handduk samt inte vara hungriga. Än har ingen kunnat listat ut vad det är. Själv är jag också suuuuper spänd.

Men först ut och kuta runt gatan här. Jag åt så fruktansvärt mycket onyttigt dom här fem juldagarna så jag rentav skäms!!! Nu när dom nya julkakorna är här hade jag så svårt att låta bli. 

Och det betalar sig direkt. Volangerna kring magen kommer som ett brev på posten, om inte snabbare. Jo, dom kommer nästan som ett mejl. Direkt man tar sista tuggan ser man liksom hur det bullar ut. Inte kul. Men det är det som kallas självskylla. Ingen annans fel än den som öppnade munnen. Kanelkakan med lingongrädde är mitt största fall. Tror jag skall käka så många bitar nästa gång att jag inte vill se den kakan igen. Det brukar vara rätt taktik. 

Nu är vi inne i normala gängor igen så vi hörs i morrn.

Ha en skön kväll. 

Stor kram💗