Gårdagsmaten till lunch idag. 

Löken steker jag mycket lätt till svampbiffarna.

Däremot steks svampen rätt hårt. 

Ni som har den första Smultrongårdsboken finner receptet där. 

Jag följer aldrig receptet utan kokar stor eller liten kastrull potatis beroende på hur mycket svamp jag har. Viktigt är att jag smakar alltid på smeten så det blir sting i den.

Smak blir det ju också av oljan och sojan som man penslar på vid stekning. Och den sker ju oftast i ugnen, sååå rackarns bra. Inget os. Men igår gjorde jag ett undantag. Jag själv gillar när det är lite knaprigt så en full panna fick det bli med tunnare biffar stekt i olja och smör på spisen.

I ugnen fick dom vara som var cirka 2 cm tjocka. Och det blir alltid många som räcker till fler måltider. Det blev en perfekt kombo med cashewmajjon som jag hämtat från Leilas supermat, enkelt och kanonbra recept:

Cashewmajjo:

3 dl cashewnötter

2 msk äppelcidervinäger

1 bit chipotle (1 cm stor bit) går även bra med pasta

1/2 dl olivolja

flingsalt

svartpeppar

1/2 - 1 dl vatten

1. Blötlägg nötterna 1-2 timmar för krämigare konsistens. Helst två.

2. Blanda alla ingredienser, ha i mer vatten vid behov. 

Sötpotatispommes:

Skär potatisen i tunna stavar, behåll gärna skalen på.

Strö majsstärkelse över. Drygt 1 msk till varje potatis. Ringla över olivolja samt flingsalt. 

Till coleslow hade jag vitkål, gröna ärtor, slaktade morötter och rödlök.

Dressingen var cremefraiche, egen gjord majjo, dijonsenap och lite, lite socker. 

Salt & peppar. 

Smaskigt som bara den:)

I fredags hade Lars hyrt tre filmer, bland annat denna. 

En av dom mest sedda just nu. Boken hade någon av gästerna lämnat i studion i Vence men jag läste den inte. Detta år som gått har verkligen varit ett speciellt år. 

Döden har gjort sig påmind både på nära håll och genom fasansfulla dåd som tex i Nice.

Jag är ju som bekant en gråterska av rang och väljer inte gärna såna filmer. Hellre deckare och spänning. Ni anar inte hur mycket tårar jag spillt på filmer. Åh herregud folk kan knappt sitta i samma rum. Det är riktigt pinsamt. Sådär så det rinner ur näsan och allt. Usch, efteråt är jag så slut att det känns som en lång joggingtur. Därför känner jag sisådär för den här filmen. Bara titeln gör att jag aldrig hade valt den. Det gjorde inte Lars heller utan biträdet sa att vi bara MÅSTE se den.

Så det blir väl så ikväll. 

Hoppas den har nåt ljus i sig....

Hanna, Stina och några fler skall på spökvandring på slottet. 

Hade det varit lite tidigare hade jag gått med. 

Vårt fina slott med sin historia så långt tillbaka i tiden.

Dom får nog passa sig för kanske kommer det ett riktigt spöke....

Buhuuuu....

Allt gott, 

kram, kram