torsdag 6 oktober 2011

Fantastiska människor som gör mig varm i hjärtat


I lördags hände nåt som fick mig att stanna upp och tänka till.

Vi hade vår höstmarknad och människor strömmar in.

Som en punkt för dagen skulle en representant från vår smyckesleverantör Våga vara här och hjälpa våra besökare. Plus att de som handlade skulle få en gåva.

Representant var Maria som varit här och visat oss smycken vid några tillfällen. Vi har träffat Maria fyra - fem gånger tidigare.


Ni som var här vet att det formligen vällde in besökare denna dag. Och Maria gjorde ett hästjobb med att hjälpa och råda alla som kom till henne. Hon var fantastiskt duktig och dom som handlade smycken verkade oerhört nöjda med hennes råd.

När dagen var slut berättar Maria följande:

På torsdagkvällen exploderade familjens tv när hon och sonen satt och tittade. Maria griper brandsläckaren och ringer brandkår. Släcker med det som finns i behållaren vilket gör att ingen eld uppkomme
r.



Dock blir HELA deras hus rökskadat. På övervåningen blir ett drygt decimeter tjockt lager med aska. Ingenting i huset går att använda. Deras nybyggda hus sedan ett fåtal år tillbaka finns kvar, men endast ett skal. Och det måste helsaneras.

Allt familjen ägde är rökskadat och förstört. Dom bor på hotell nu i någon vecka medans dom försöker få ett bättre boende. Där kommer dom att bo ett halvår under tiden saneringen av huset pågår.

Det hela hände på torsdagkvällen. På fredagen kan jag tänka mig att allt snurrade och dom var i total chock. Lördagmorgon sätter hon sig i bilen till oss och genomför visning av smycken hos oss.

När jag får höra det som hänt rinner tårarna. Hur är det möjligt!

Hur kan hon lägga det som hänt åt sidan bara för att åka till oss??

Hon säger att hon inte ville sätta oss i klistret och att hon måste genomföra det hon lovat.

Oj, säger jag. Mycket, mycket imponerad. I en tid när dom allra flesta går efter devisen:

"Jag måste tänka mer på mig själv"

visar Maria en storhet större än det mesta jag varit med om.

Så länge jag lever kommer jag att bära med mig det Maria gjorde för oss. Hon vet att jag är henne evigt tacksam.

Visst är det helt fantastiskt att det finns såna här människor runtomkring oss.

Stefan Einhorn skriver något om att inte bryta "snällhetskedjan". Har man fått en snällhet av någon en dag är det ens skyldighet att vara snäll mot någon i sin tur så man inte bryter kedjan av snällhet och omtanke.

En ganska smart sak att tänka på och följa. Eller hur!

Känns extra viktigt nu i dessa dagar när det känns som vi har ett ganska "kallt klimat", både ute och inne.

Ville bara delge er, kändes viktigt att få sprida något så positivt och snällt.

Kram till er från mig;)
Eva

3 kommentarer:

AnnaSC sa...

oj vilken grej! Såna människor är guld värda! men det är kanske inte så konstigt att hon känner så just för dig o Smultrongården? Bara en tanke.

Anette sa...

Fantastisk berättelse.
Det där med snällhetskejan
tycker jag är en bra idé.
Gör mitt bästa!

annika sa...

Imponerande av henne att genomföra det. Härligt att det finns så omtänksamma människor.

Kram
annika