fredag 16 november 2012

 LIVET


I morse hade min äldsta dotter tid att skypa med sin mor. 
LYX!
Usch vad jag saknar att ha henne här:(
Helt makalöst mycket!
Att ha henne som en högerhand i jobbet.
Jag blir galen av allt pappersjobb och tråk.


Även om hon inte alls jobbar med kläder kan man ana ett visst intresse. 
Första lönen investerades visst på Zara & Mango.
Det är rätt - pengarna skall rulla;)
Bara man klarar hyran vill säga......


Huset mitt emot nu på morgonen.
Härlig blå himmel.


Det här är köket. 
Det är gemensamt med dom andra som hyr lägenheten.
Hon delar den med tre andra ungdomar. 
En från Holland, en fransyska och en från, nej, jag minns faktiskt inte. 
Med dessa tre samt x antal kackerlackor delar hon toa, dusch och kök.
Många på samma yta med andra ord;)


Och hon ÄLSKAR att bo där. 
Trots att hyran för rummet är lika stor som för en riktigt stor lägenhet i Örebro.
Men det funkar och tydligen blir det lite slantar  ibland över till kläder också;)

Nu var hon på väg till flygplatsen för att hämta Sara som hon var i USA och gjorde uppsatsen med, i våras.
Sara läser en termin i Amsterdam.
På söndag kommer Stina och en kompis ner till Nice för att hälsa på. 
Så nu är det väldigt mycket besök och skoj för Hanna. 

Flera frågar mig varför hon inte bloggar.
Kanske låter konstigt, hon är ju faktiskt ensam utan barn och familj, men svaret är: 
Hon hinner inte.
Och jag förstår henne. 
Hon jobbar 10 timmar varje gång hon jobbar. 
Det var meningen endast 4 dagar i veckan, men det har blivit minst 5 eller 6. Efter jobbet läser hon franska. Ibland kommer läraren hem till henne och 3-4 gånger i veckan har dom telefonlektioner.

Så hennes dagar går ut på att jobba, lära sig franska och anpassa sig till sitt franska liv rent socialt. 

Jag skulle väääldigt gärna vilja öppna min dator varje morgon och läsa vad hon haft för sig, men jag förstår att det är svårt att få till att "leva med blogg", det är ju lite speciellt. 
Synd tycker jag förstås!
Kanske kan bli när hon kommit in sig i sitt franska liv mer. 
Nu på förmiddagen fick vi reda på att hon för skolans del kommer att kunna vara där nästa termin och tillgodoräkna sig den om hon kommer in på franska kursen på distans från Dalarnas högskola.
Bara att hålla tummarna att hon kommer in. 
Visst är det konstigt att jag vill det trots att jag inte vill att hon skall vara där. 

Men jag är glad - det kunde varit värre.
Tänk om det var USA, OCH att hon skulle träffa någon och bli kvar där. 
Faktiskt HEMSKA tanke tycker jag. 

Hoppas att Stina bara umgås med tjejer i Seattle;))

Ja, kära nån man skulle verkligen vilja vara nära alla sina barn. 
Men jag förstår att dom vill flyga runt. 

Kan inte alla bara nöja sig med Frankrike eller Italien typ, och så bor vi där nära varandra allihop. 
My dream;)

Fort kryssar jag ner skype utan att säga hej, låtsas att det blir nåt litet fel så hon inte ser när tårarna kommer. 
Knäppa morsan, att jag inte kan låta bli!


Adios säger Hanna.
Och förhoppningsvis på återseende, kanske kan hon vara med på mellandagsrean??

Är det nåt ställe man skall tillbringa 3 dagars ledighet över jul så tycker jag det borde vara på Smultris, eller hur;))

Kram på er alla

4 kommentarer:

Annika sa...

Förstår din längtan! Våra barn är ju frukten av oss. Samtidigt är man ju såååå glad att de lever och har skoj!
Blir lite avis när du skriver om juldagarna - lite för långt att åka. Synd.
Trevlig helg
Annika

Anonym sa...

Den Söta Goa Hanna, jag förstår dig!

Kram från Gunilla

Busmimmsan sa...

Åhh gråter då jag läser dagens blogginlägg som sjuder av omtanke, medmänslighet och enorm moderkärlek. Kram till dig idag och Grattis till dina barn som helt klart har den finaste mamman för dem.

H`s enkla vardag sa...

Jag förstår precis hur du känner, men ja tycker hon är så duktig och jag tänker att vilken erfarenhet och vilken lärdom hon får! Förhoppningsvis kommer hon hem om några år! Häls henne nästa gång och säg att jag tycker hon är superduktig!
Kram Helena