måndag 16 april 2012

INTE OK!!!

Hur känner du??
Jag tänker på mannen som DÖDAT ett sjuttiotal människor.
Vad känner du inför honom?

Har tv:n på när jag håller på med mina papper... Blir starkt illamående:(

Året är 2012

Har vi extra mycket tålmodighet och empati med människor då????

Hade detta hänt för bara dryga hundra år sedan är jag helt säker på att denna man inte levt nio månader efter det groteska han gjort!!! 

Varför har vi såna här regler nu?? För mig känns det oerhört primitivt att sitta och dalta och på fullaste allvar prata med mannen som gjort något som är så vidrigt att bara åsynen av honom gör att håret på min kropp sakta reser sig. Låta honom prata, försvara sig. FÖRSVARA. Jag mår illa!

Tänk om någon av mina barn varit där - någon av mina anhöriga.
Hur känner dom som blev utsatt när jag känner så här??

Den här mannen kostar miljoner miljoner miljoner sååå många miljoner som kunnat användas på att göra en förändring för människor som har det svårt tex. 

Året är 2012.
Känns som ett skämt.
Och jag skäms.
Bort bort bort med allt avskum!

Dom här makalösa gobitarna får avsluta detta svarta inlägg. 
Vi måste bejaka glädjen i livet och leva på hoppet;)

4 kommentarer:

H`s enkla vardag sa...

Jaa jag tittar på sötnosarna och blir glad! Jag blir bara deprimerad över den där idioten som får så mycket medial respons, precis som han vill! Usch!
Kram Helena

Rosen sa...

WORD!

AnnaSC sa...

min 15 åriga son Anton skulle varit där, på Utöya, på just det lägret, men kamraten blev sjuk så han åkte inte. Jag tackar min lyckliga stjärna att kamraten blev sjuk.

Han vill bli ihågkommen så jag tycker vi glömmer bort den ondskefulle lille skiten och kommer ihåg de ungdomar som dog pga att de tror på fred, demokrati och jämlikhet. Vi gör dem en bättre tjänst som fick sätta livet till att glömma honom och komma ihåg dem. Så ja jag mår fysiskt dåligt varje gång jag tänker på vad som skedde, men väljer att vända det till att hedra offren. Glöm det lilla svinet! (ursäkta mina ord).

smultrongården sa...

Oj Anna!
Huuu jag ryser i hela kroppen:(( fy så fruktansvärt vidrigt. Förstår dina reaktioner. Verkligen tacka den lyckliga stjärnan. När man blir påmind om hur det skulle kunna vara uppskattar man allt så mycket mer.
Hoppas det är bra med dig. Synd att kurserna inte blev av osv... det blir en annan gång;)
Allt gott till dig!
Kram
Eva