Wihooo 7 september:)))

 Min födelsedag. Och i år är jag hemma. Tror faktiskt det är första gången på tio år. Helt otroligt. 

Förra året landade vi i Nice vid kl 13 denna dag. 

Vi åkte direkt till Mala Beach.

Jag hade hyrt hotellrum där och överraskade familjen. 

Det är så makalöst mysigt. 

5 min från Monaco men utanför all flash och flärd. Bara urmys.

 Vi lapade några solstrålar på eftermiddagen då vi kom.

Hann med bad i det salta vattnet. Så fantastiskt skönt.

Och jo, självklart har jag bikini på mig fast det inte ser ut så, haha!

 På kvällen åkte vi inte till Monaco. Tog en drink på Buddha Bar.

Sen väääärldens godaste pizza på en liten liten bakgata med en helt fantastiskt bra och jättefin Italiensk restaurang. 

Årets födelsedag på hemmaplan blir något annorlunda. Men absolut inte sämre för det. 

Idag har jag fått sång och dans här på morgonen. 

Uppvaktad som bara den. 

Och nu öppnar butiken. 

Känns lite konstigt efter tillkännagivandet i söndags....

Men säkerligen har ju inte alla som kommer idag läst.

Vi får se. 

Önskar dig en toppendag.

Kram från en mycket pigg 54-åring (om jag får säga det själv...;)

Denna bild och de följande har Magdalena Björnsdotter tagit och dom är från vår första bok.

Ja, visst är det inköp och marknader på hösten. 

Vi var iväg på Formex och gjorde en del inköp trots den planerade stängningen. 

Vi kommer ju att ha Wadköping kvar ett tag till och kul också med lite nytt på Smultrongården på slutet. Jag väntar och längtar stort efter alla nya prints vi tagit in. 

Lite nytt på väggarna är alltid lika skoj. Vanilla Fly hade fått in en massa nytt ursnyggt.

Vi bad om att få snabb leverans så det kommer nog i dagarna. 

T A C K

Till er, världens bästa följare och besökare.

För allt snällt ni skrivit på instagram och fb.

Och alla snälla sms, telefonsamtal och mejl. Rörande. 

Jag vill klargöra en sak:

Jag mår bra. Alldeles förträffligt till och med. Det kändes otroligt skönt att äntligen släppa den jobbiga nyheten. Den har varit jobbigt som bara den att bära på. Men annars är allt toppen. Självklart massor att göra inför ett sånt stort beslut. Men jag är kolugn, känner mig inte utarbetad och icke på väg in i någon vägg. Vad jag vet idag i alla fall. 

Det har nog funnits tillfällen i livet då det varit mer motiverat.

Som när vi hade två hus varav det ena, rustades varendaste millimeter. Jag hade två butiker, vi var fyra anställda. Dom fyra kidsen var hyfsat små. Min man hade sitt bankjobb, plus att han tränade grabbarna i fotboll OCH bandy. Det var under den tiden jag åkte till brädgår´n in the middle of nowhere i minus 27, snöstorm och en liten kille vid min sida som undrade om vi åkt vilse, vilket vi hade. På den tiden samma lille kille glömdes kvar av oss både på dagis och förskolan vid flera tillfällen. 

Då vi stod sena nätter och målade och satte foten i färgen så den yrde på nyslipade golv och väggar. När vi inte satt på färgburkslocken riktigt så 10 liter färg for ut i bakluckan på bilen. 

Det var när vi fick steka mat vid dom nymålade vita väggarna i hallen på övervåningen och diska på toaletten. När jag gjorde EN MASSA äppelpajer, tio stycken, till våra höstdagar och tyckte det var såååå mycket. Och dom tog slut på två timmar. Det var då och vid typ tusen liknande tillfällen man kan ha tyckt att det blev lite för mycket. När man tänker tillbaka känns det som ett under att man stod upp. Min kompis Lena sa alltid att när dom åkte hem ifrån oss kändes det som dom varit i en torktumlare och snurrat runt några dagar. Dom besökte oss rätt ofta och flera dygn åt gången så jag tror dom gillade att bli lite omtumlade;) 

Nu är den tiden förbi och fick man inte värsta stressjukan då, så får jag allt se till att det inte händer nu heller då läget är lite annat....

I morrn fyller jag år. Handlade igår till två coola sötsaker jag skall göra idag. 

Skall inte vara helt jätteonyttiga. Lite saltycaramel. Spännande. 

Blire gott visar jag och lägger ut recept.

Skall göra en supergod potatisröra också. Fick den hos svägerskan när vi var där i lördags. 

Dock var det en del socker i det och jag skall se om det kanske går att minimera det lite. 

Känner att det är skoj att skriva och vet ju hur kul det är med recept så säkerligen fotar jag och visar i morgon:)

Hörrni, fånga dagen den är så solig och fin. 

Gäller att ta vara på det som är nu. Jag skall ställa mig och stryka i solskenet innan jag går ut till butiken. 

Kram

Eva

Det här var inte lätt……

Nog så jobbigt att ha tagit ett beslut men nu att deala med allt som följer blir såklart ännu värre.  Beslutet har verkligen inte varit enkelt att ta. Jag är inte lastgammal, har en massa energi och det är ett underbart roligt jobb jag har.

Men, och som med precis allt, finns där ett MEN. Detta men är att jag och alla omkring mig måste leva med mitt jobb. Det är hela våra liv. Är det onsdag och den råkar infalla på en nyårsafton, ja då har ju jag givetvis bestämt att inte stänga det gör vi minsann inte. Då gör vi nåt extra skoj av det istället. Går upp extra tidigt, fixar snittar å bjuder på bubbel hela dagen istället. Och dom som besöker oss dessa speciella dagar är så makalöst tacksamma och trevliga att man blir typ hög av all vänlighet. Alla i familjen å alla vänner har ställt upp på sånt. Butiken alltid först. Självklart, så har vi bestämt att det måste vara på det viset. Och det har aldrig någonsin, inte för en enda dag, känts som en uppoffring.

Jag har älskat varenda sekund i och med min Smultrongård. Och gör fortfarande. Så därför är det här extra svårt.

Nu har vi haft det här konceptet i 10 år och jag har haft butik med riktiga öppettider i 16 år.  Mitt jobb kan inte styra hela vårt liv.

Oj, kanske någon tänker, dom har ju bara öppet tre dagar i veckan, det var en slö jäkel som inte kan jobba mer. Och det kan ju tyckas. Men att ha en butik i vår storlek och ha så oerhört mycket besökare kräver jobb sju dagar i veckan. I sommar har vi varit fem heltidare och två på deltid i vår lilla rörelse. Det är så sjukt mycket att göra och kanske är det svårt att förstå när man inte är i det själv. Min hjärna är på högvarv 24/7.

 Självklart gör alla det dom skall och jag behöver verkligen inte göra allt, men det är min butik och jag som har yttersta ansvar på alla områden. Visst vi gör otroligt mycket saker så fort vi någonsin kan, bara för att hålla oss sociala och även få en massa inspiration. Men då är det alltid något annat som blir lidande. Vi skulle behövt gjort det och det och det och det. Och så lite sånt och lite annat också. Men för mig har det varit viktigt att trots att mitt jobb är vårt liv måste vi försöka ha ett liv på sidan om också. Det har gått bra, men nu känner jag att orken börjar tryta.

Och då är det lika bra att göra något åt det direkt. Jag är inte den som vill göra något halvdant där hela ens själ och hjärta inte riktigt är med. Där något kanske börjar bli jobbigt. Nej, det går inte. Endera tusen miljarders kul där jag lägger ner precis allt och älskar varje sekund. Eller så inget.  Och länge trodde jag att det var tvunget att bli inget mer alls.

Jag har varit så ledsen, så ledsen så ni anar inte. En kväll i somras när solens strålar sken in så fint i Smultrongården och jag gick och släckte lamporna för kvällen, blev det för mycket. Jag bröt ihop, grät så mycket att jag föll ner på golvet på övervåningen och låg och hulkade och liksom kramade golvet och hela huset. Det har varit så snällt mot mig och min familj, huset. Det gamla från 1700-talet. Så många som bott där innan. Så mycket som hänt. Det känns så himla väl att det ville bli omhändertaget av oss. Och det har gett oss så mycket glädje och jag är så otroligt tacksam över det. Men vad är det man säger, när det är som värst, det är då man finner på lösningar. Och det stämde faktiskt. Där och då kom jag på att vi kanske kan ha öppet typ en gång i månaden. Jag får göra det jag älskar så makalöst mycket, baka och laga mat till dessa gånger. Det skulle jag ha tid med då. Jag vet inte, det kändes då som en bra idé, kanske håller den, kanske inte.

Huset är ju alldeles för bra för att gå i ide och somna redan nu. Det går liksom inte. Jag får magvärk när jag tänker på att det skulle bli så.

Och att låta en Smultrongård med tillhörande hus bli till salu smärtar i hela kroppen så det kan jag inte alls tänka mig kan bli aktuellt.

Men en sak har jag lärt mig på min vandring genom livet. Man skall aldrig säga aldrig. Viktigt att komma ihåg.

Jag är ledsen att inte komma med nåt snitsigt som att: nu börjar min vandring mot nya mål, jag skall nu anta nya utmaningar etc….. Nej hörrni, det finns inga nya mål. På riktigt. Inga nya utmaningar heller. Det finns inget. Ännu stressar det mig inte. Nu vill jag bara ge allt tiden som är kvar och kanske hitta en lösning på att inte helt behöva stänga. Har du några tips får du mer än gärna dela med dig. Säkerligen finns det en massa saker vi själva inte tänkt på. Allt tas emot med stor tacksamhet. 

Söndagen den 2 oktober stänger vi och öppnar nästa gång helgen innan första advent.

Jag var bara tvungen att få göra jul. Då har vi öppet fyra eller fem dagar.

När vi öppnar därefter har jag ingen aning om. Jag hoppas vi kan hitta en form så det inte är sista gången då. Men det måste vi fundera på. Kanske kan något/några rum bli bed & breakfast? Och resten fler matplatser? Inte vet jag.

Vi kommer att ha öppet en helg i månaden i Wadköping och när det händer extra grejer där. Som höstmarknad och julmarknad. Den butiken är kvar 2016 ut.

Ja, inte det roligaste inlägget. Jag känner mig helt tom och med lätt magvärk.

Ni som brukar besöka oss, jag tror ni förstår hur jag känner. Alla besökare, Gudars vad jag skulle sakna er om allt bara skulle ta slut. Kanske har den här sommaren varit den allra mest besökta. Människor som åkt så himla långt för att komma hit. Bara för vår skull. Så otroligt häftigt. Man blir så glad när man hör olika historier att man får svårt att hålla tårarna borta. Ni som kommer och sitter timtal och träffas och skrattar. Det är så himla häftigt. Och ni som varit svårt sjuka och känner att när ni orkar er ut så är det oss ni åker till. Det värmer så ni förstår inte. Det är en ynnest att få ha haft det här stället. Det har berikat mig och självklart hela vår familj.

Kanske måste jag skriva något mer mycket snart. Tomheten nu är så smärtsam. Jag tänker inte tacka för tiden som varit, att säga att vi hörs snart igen, känns så otroligt mycket bättre. Och det gör vi ju. Vi har ju trots allt en tid kvar.

Stor kram

Eva

Gokväll/natt.....

Varför har jag inte skrivit på länge..??? Jo, faktum är att jag har det. 

Men.... bilderna har inte gått att få in så jag har blivit sååå helt gaaaalen. Nu fattar ni va. 

Jag menar galen, tokig och allt man blir när tekniken inte funkar. 

Hade en massa bilder från AW:n som skulle in men det liksom sket kan man säga.... då blev jag trött såååå länge så jag la helt enkelt ner. Neeej, jag är inte långsur jag inte... hehehe! 

Nu kliar det deluxe i fingrarna så nu struntar jag i bilderna och skriver ändå. 

Ligger i sängen. För ett litet tag sen kom jag in från en alldeles uuuunderbar löptur i den mycket sena kvällen. Sommarhimlen stod i brand. Doften av en kvällsfuktig grusväg blandades med dofterna från de olika sommarblomstren. Den här tiden. Alltså jag blir aldrig mätt på den. Det är den som gör att jag inte hänger mig i snaran under vintern. På riktigt. Ljuset, värmen och dofterna nu får mig att orka. Jag hatar mörkret och kylan så det gör ont ända in i märgen. Det är som att gå i ett töcken oktober till april. Och nu, nu är det så underbart att man trippar omkring hög på endorfiner. Lätt som en plätt drar man på sig dojjorna och lubbar iväg tio på kvällen. Tillstymmelse till trötthet finns inte. Bara njutning av en natur som är så magisk att det gör ont. 

Som jag älskar detta nu. 

I morgon bitti fångar vi dagen och trots att tiden är väldigt mycket knapp just nu (förbereder 10-års jubileum) så drar vi till södra norrland och brorsdotter som tar examen från årskurs sex.

Det är mycket stort och hon har varit otroligt duktig. 

Det är lilla Magdalena som föddes med en hjärntumör och är en riktig kämpetorsk. 

Till hösten skiljs hon från sina kamrater hon haft i så många år och det blir ny skola och nya människor. Inte helt enkelt när man har särskilda behov. Min bror och svägerska är verkligen helt fantastiska. Magdalena, storasyster, likaså. Många familjer kämpar på i vardagen. 

Bragdmedalj skulle kunna utdelas lite varstans:)

Väldigt kul att vi har möjlighet att kunna vara med. 

Jag har fått världens huscravings. 

Ni kommer väl ihåg när jag frågade om nån hade ett kråkslott till salu. 

Var mest på skoj men helt ärligt är jag besatt av tanken. 

Lite som i filmen Under Toscanas sol.  Men jag vill faktiskt inte bo in the middle of nowhere. Och det är väl där såna hus finns. Annars kostar dom väl från 10 miljoner och uppåt. 

Känns lite smått omöjligt, hahahahohoho!!!

Smultrongården letade jag i tjugo år efter och ..... tadaaa.... plötsligt fanns den där. 

Tänker jag tillräckligt mycket på min kråkslottsdröm kanske den faller in. 

I´ll keep u informed;) 

Älskar den här bilden från nätet. 

Kanske lite för flådigt för mitt kråkslott men soffan och pallarna är väl bara för läckra. 

Gillar skarpt kartan på skärmväggen också. 

Skulle kunna tänka mig en sån som tavla. Snyggt. 

Nu blir det till att säga Nattinatti, skall upp tidigt och dra iväg uppåt landet.

Dream sweet dreams.

Kram

Kikar in en snabbing såhär på kvällskvisten....

Ser ni skillnaden, jag är såå glad, det blir så fräscht.

Stal mig fem minuter och skriver lite;)

Plötsligt bara hände det och vi är på G med köket. Inga revolutionerande grejer och saker som man storknar av men det som görs kommer att bli sån skillnad. 

Sååååå megaskönt! Har man bott och verkat i sitt kök i 12 år är det dax för uppfräschning. 

Hög tid, it´s a promise!

Kompisens son är målare så det är bara hur bra som helst. Visst, jag älskar att måla men det skulle ta flera dagar för oss och nu är det över på några timmar, jippi!!

Lars och jag går efter med pensel och hjälper till så vi kan känna oss lite inblandade också.

På söndag kanske det skall kaklas också. Pärlsponten åker all världens väg, vita hyllor och fattigmanssilverlamporna lika så. Dax att gå vidare.

Jag älskar vårt kök. Det är stort och enormt praktiskt. Diskhon är perfekt. Stor som bara den. En stor plåt går enkelt ner. Vi tog ner två väggar när vi flyttade in så såna renoveringar vi är färdiga med. 

Thank God för det. Jobbigt, jobbigt var det. 

Ni skall allt få se när det börjar närma sig färdigt resultat. Vi tar bara en del i taget. 

Taket nu. Området vid stora diskhon skall kaklas och fixas sen. Därefter slipar vi golven. (Ser inte framemot det, sju olika steg. Blä!) Spiskåpan får sig en omgång när golven dammat klart. Skåpluckor likaså. Sen har jag lite funderingar över området kring spisen. Där är jag mycket, mycket kluven. Kommer väl fram till nåt så småningom.

Veckans vara, läckraste plantbordet - 695:- ord. 1495:-

Nu har jag suttit nog.

Vill bara påminna att i morgon har vi öppet ända fram till 20.00 på landet. 

Det är lite bråda tider här nu. Flera kvällsgrupper dom närmaste dagarna och på fredag är ju vår allra första AW. Så himla kul ska det bli. Men i morgon måste vi nog ringa runt till alla som bokat sig och ta in förbetalning. Vi har en massa på väntelista som inte får plats så det vore synd om någon inte dyker upp av dom anmälda. Det får vi se till att det inte händer. 

Hoppas du har en skön kväll i det bästa vädret ever. 

Njuuuut, 

kram

Eva

Mogetorp

God morgon alla fina som tittar in här....

Idag skall ni få se hur min löprunda ser ut. 

Det är verkligen en LYX att ha endast sju minuter till en sån vacker runda. 

Den ligger efter Bergslagsleden och jag skulle någon gång vilja gå en långtur med övernattning. Det finns vindskydd och stugor utmärkta. 

Döm om min sanslösa förvåning när jag kommer dit och det totalt myllrar av folk. 

Annars är man helt ensam.

Orientering - gissa om jag blev orolig att jag skulle få vända....

Men skogen räckte till för oss alla och glad blev jag. Annars är det ju inte helt enkelt att vända och börja om någon annanstans. Hjärnan hade ju ställt in sig ni vet. Lätt att låta bli helt och hållet om jag fått vända. Det krävs ännu mer för att ta tag i det igen då, eller hur;) 

 Här uppe på toppen ser man ända till Frövi och åt andra hållet upp till Kilsbergen.

Dessa byggnader ligger också utefter min tur. 

Dom är så fina att man typ smäller av!

Det har varit ett stort mentalvårdshem. På flera tusentals kvadratmeter. 

Så synd att det bara står. Tänk vilket underbart vackert retreatområde det skulle vara mitt ute i den vackra svenska naturen. Eller shoppingcenter. Snacka om att få köplust där! Typ 3 minuter från R50. 

Någon med några miljoners miljoner på fickan och framförallt: ENERGI, som orkar ta tag i det hela? 

Just do it, hehe! 

Det här vattnet ligger precis vid byggnaderna. 

Så här skulle det kunna vara bröllop....

Ganska kul att springa och fantisera om allt.

Här är en del av korvsjön. Kanske lite onödig info men när frågan kom upp på en frågesport så kunde jag svaret;) Här stannar jag med mina cerisa skor (som inte alls matchar naturens fantastiska färger) och dricker av det gudomliga vattnet. Alltså det smakar sååå gott!!!

 Min lilla dröm är att ha en vegetarisk matlagningskurs och sedan gå i den här sagolika skogen.

En liten dröm som kanske blir sann, om inte förblir den min fantastiska löprunda. 

Det går uppför och det går nerför, över stock, sten, i snårig terräng och småvattenfall. Jag är ju intresserad av hjärnan. Och det här med att röra sig snabbt under svåra förhållanden, det tror jag är som rena hjärngymnastiken. Inte bara jag som tror, det finns studier som visar på hur bra det är. Suveränt också för barn när dom är kring året och skall lära sig gå, det lär deras hjärnor att synka allt. Lika ovärderligt är det för äldre med minnesbrist, men dessvärre kan terrängen vara svår då man kanske inte klarar att röra sig lika bra. 

Så mitt dagens AHA blir: Ut och rör på dig, så ofta du någonsin kan i områden du inte känner till där hjärnan och fötterna får jobba för att ta sig fram. Det gör oss friskare:)

Du som lyssnar på Wahlgren & Wistam vet vad veckans Aha är;)))

I lördags var vi på Kungsgatan 1 och åt. Shit vad gott det var!!!

Men alltså, jag är så säker på att jag tog kort på drinken men hittar det inte...?

Kan ha varit en av de allra godaste jag ever druckit. Blåbär och hallon med mörk rom. 

Drink i högt glas som var så magiskt god. 

Efterrätt med rabarber, rökt grädde och så mycket konstigheter att jag glömt. 

Men.... sååå gott!!!!

Ett hett tips till dig som besöker vår lilla stad alltså, K1, mysigt och framförallt gott.

Idag huserar Hanna i Wadis. Very welcome dit i finvädret.

Kram kram

Eva

Hej i den underbara tiden, 

 Precis kommit in från utefix. 

Vaknade vid 6 i morse, gick upp och grejade med papper. Efter 7 väckte jag Lars och undrade om han ville med på en löptur. Det ville han. Det är helt magiskt att börja morgonen med att springa tycker jag. Vissa gillar att motionera på kvällarna. Jag tillhör morgontypen. Så rackarns lätt att det inte blir av om man väntar.... I morse blev det bara 3 km men i morrn satsar jag på minst 5. Börjar 11 då så det skall nog gå. 

Nu på kvällen när jag varit ute har jag så himla bra sällis.

Lilla söta Molly. Katten som min svåger kallar 2 komma 8. 

Det var priset. Tror han halvt smällde av när han förstod att lille kissen kostade det. 

Han var säker på att man fick katter gratis;)

Dom är riktigt roliga för vart jag än går i trädgården så följer dom efter. 

Exakt där man själv är, där är dom också. 

Molly kikar ner på sin son Mio. 

Majken, hennes lilla tjejflicka ville inte vara stilla och med på bild.

Det är verkligen ett otroligt härligt sällskap att ha när man är ute och grejar.

Obs, vi torkar alla borden innan fiket är öppet på dagarna....

Dom här stolarna har en massa besökare suttit i och myst idag. 

Skulle jag också gjort om jag besökte oss, jag som älskar att åka på utflykt. 

Självklart är det kuddar i dom när vi har öppet. 

Alltså det måste gå värsta super fikabooomen genom Sverige nu. 

Jisses säger jag bara vad ni fikar!!!

Det känns som att vi får lov att kavla upp armarna och bereda oss för en riktigt hektisk sommar. 

Tack o lov att vi får bra förstärkning snart. 

Till Mors Dag kommer sommarpersonalen och tar hand om kaféet. Då klarar vi det inte mer själva. 

Ska bli sååå skönt!!!

Jag fick plantera lite idag. 

Sonen och flickvännens balkong skall få lite blomster.

Alltid svårt med blommor & balkong. Bara att be för att sommaren inte stormar för mycket och att skyfallen håller sig borta. 

Dom ville ha en doftande balkong så det är lavendel, rosmarin, basilika och mynta. Balkongen är mini mini så bara man tar med handen på växterna kommer det att dofta. Ååååh vad det är underbart. Den här tiden blir man halvt galen av allt vackert doftande. 

Snart kommer jasminen och efter det syrénerna. 

I mitt förra liv var jag nog en blomma. Eller jord. Eller kanske gräs. Nåt som växer i alla fall. 

Eller så funkar det inte så?

Hur som helst. Jag vill bo ute nu. Aldrig gå in. Det blir sovning i bersån i sommar. Var så säker. 

Det underbaraste som finns, att sova under bar himmel. 

Nu skall mannen och jag kolla nån spion film, haha! Spionernas bro med Tom Hanks. Vi har hyrt. Vårt internet är så jäkla ruttet att man undrar om vi liksom alls är med på banan. 

Bedrövligt, har aldrig varit värre. Med dåligt internet blir man liksom lite efter. 

Tack o lov funkar telefonerna. 

Vi är inne i en sån där "gåsönderperiod" nu. Allt går ju i cykler. Just nu är det vår cykel. Bara att trampa på med andra ord. 

Enjoy Life u wonderful people, 

kram på er.