torsdag 8 oktober 2009

Gör jag rätt eller fel???


Vacker blomma som ger mig energi

Ja ni, när man inte vet svaret innan och man är osäker då är det inte lätt. När man sen funderar och funderar kan man bli lätt tokig. Så var det för mig igår. Ni kanske tycker att jag är knäpp som känner så här men det är verkligen inget lätt val!
Igår kväll mådde jag så dåligt att jag nästan spydde... inget vidare. Men man vet att bara man får sova och allt får lägga sig lite mer, får man nya vinklingar och det känns oftast bättre.
Det gäller vår utbyggnation. Ni som brukar besöka oss vet ju att den är på gång. Vi har ju pratat om det länge nu. Ja, men vad gnäller hon för nu då?? Kanske ni tänker...
Men det är inga enkla beslut!
Det är förknippat med otroligt stora kostnader och makalöst mycket jobb.
Vilket vi redan har så det räcker till!!!


Jobbig bild när man precis ska bygga om och få katastrofröra under en längre tid. Inget att se framemot. Gäller att se slutet..!!!

Bara allt jobb med att söka bygglov och bestämma utseende och allt, höll ju på att få mig halvt galen!! Kände mig HELT slut när allt äntligen gått i lås. Tom - uttömd på energi. Varför ska någon myndighet plötsligt lägga sig i hur vi ska göra??

När jag först ringde dom när vi flyttade hit och frågade om dom hade något kulturbevarande intresse i vårt 1700-tals hus då minsann var dom inte intresserade. Men sen, när vi har lagt ner MASSOR MASSOR av jobb och ska bygga till, då minsann. Då vill dom vara med och bestämma. Jag kan bli så TRÖTT!!! Storebror ser dig... Varför får man plötsligt då inte göra som man vill??

Ingen brydde sig ju innan...??!!!

Nu ringde grävaren igår och sa att han kommer och tittar. Självklart visste jag att han skulle göra det. Men det blev så påtagligt. Panik!! Gör vi rätt??

För att fortsätta att kunna ha mitt jobb kvar på Smultrongården är påbyggnationen ett måste.

Men jag kanske skulle byta jobb??

Till vad?? Det kanske är nu det är läge att göra helt om och starta det lilla pensionatet på varmare breddgrader?? Eller ha ett vanligt 8-5 jobb??

Ja, gissa om jag stött och blött många gånger!!!

Kommit fram till att jag naturligtvis inte vill göra något annat än precis det här.

Men ångesten kommer!

Tänk om det slutar komma kunder när vi byggt färdigt!

Vad gör man då??

Ja, det är väl just det som är den största ångesten.

Men om vi inte gör det här nu kan vi inte fortsätta.

Och det är ju det jag helst vill!

Bara jobbigt när det är dax att ta det allra sista beslutet och sätta igång.

Nu har ångesten släppt och jag har bara några, småsmå, fjärilar i magen. Knappt värda att nämna!

Vid midnatt ringde yngsta dottern, hon var på väg hem från sitt jobb.

Hon frågade om jag inte kunde ta fram några leverantörer på scrapbooking grejer.

Så hon kan kolla på vad hon ska beställa till sina träffar på Smultrongården.

Hon som avskyr sin mammas jobb, hon som är den mest perfekta bagaren, men inte vill baka mer. Hon som överhuvudtaget inte vill vara på Smultrongården.

Hon vill ha träffar i scrapbooking där.

Ja, då fick jag en sån förnimmelse att det måste vara rätt. Varför skulle hon ringa o prata om det just då?? Hon som inte ringt på en vecka för att killen och jobbet är nr 1 just nu. Plus att hon inte vill vara på Smultris. Hon förstår inte hur gott hon gjorde mig och hur mycket det betydde just då. Men det ska hon få veta så småningom. Kändes som mycket betydande!

Nu ska jag gaska upp mig, fejsa alla problem, för jag lovar, det kommer det att bli!!!

Men framförallt: fokusera på ljuset i tunneln när allt är klart! Det blir inte i morgon, men vi ska se till att klara det.

Nu har jag skrivit extremt mycket.

Kände att jag måste det för att förklara lägessituationen.

Ni förstår va??

Energifyllda kramar från mig!!!

Mittenrummet på Smultrongården. En bild att tortera sig själv med när ny rust väntar!

12 kommentarer:

annika sa...

Klart att man förstår din vånda. Ett hästjobb ligger framför er. Men det som kommer sen är något som du har längtat och pratat om många, många gånger. Inte slutar folk att komma till Smultrongården heller. Nejdu, med alla dina idéer och påhitt så bara måste vi komma och titta och handla allt det fina som du visar oss. Det med Stina var bara exakt i rätt tid!
Lycka till och en varm kram från mig, annika

♥ Affi ♥ sa...

Vad du måste haft det jobbigt igår med din ångest! Jag känner den nästan när jag läser ditt inlägg...
Skönt att det lagt sig och att du kan känna dig nöjd i ditt beslut.
Jag önskar verkligen att jag bodde närmare Smultrongården så att jag kunde besöka er!
Vet du, du lever min dröm! Jag ser såklart bara allt positivt, kanske genom rosafärgade glasögon....
Många kramar!

LantlivsAnette sa...

Du..det kommer att bli såååå bra !!
Tänk när nya delen står klar, och du står där och tar emot alla glada kunder på invigningen !!
Wowww !!
Ser du, dottern vill vara med på ett hörn också..inte illa !!
Ha nu en toppen dag
Kraaam Anette

Anonym sa...

Hej Eva!
Stå på dig och sträck på ryggen. Ditt smultrongården är fantastiskt och jag önskar att det låg lite närmare. Att satsa i "kristider" tror jag ändå är rätt, Du kommer att få ro när allt är klart och då tid att njuta. Försök att stå ut i kaoset och fokusera på den fantastiksa framtiden som kommer. Ditt upplägg är helt rätt i tiden. MÅnga väljer att handla av midre lokala aktörer i mysig stämning och det är något som Du har!

Lycka till!

Maria i Borlänge

Hos Madeleine Hudvård & Inredning sa...

Jag förstår hur du känner.Vi har byggt ut vårt hus med en punchveranda med gammalt material.Magnus gjorde det mesta av jobbet och jag pluggade i Stockholm.Det var tufft.Men nu är det så fint och där har jag ingången till min salong.Jag vet hur det är att ha grävnaskiner i trädgården, man blir tokig och vill ha allt klart på en gång.

Anonym sa...

hej...det kommer att bli sååå bra,synd som sagt attman inte bor närmare...man måste våga prova....går det ej får man göra nåt annat tex pensionat,bed &breakfast,kursgård mm mm ..jag tror på dig,stort lycka till önskar åsa,nyköping

♥ H mitt i livet ♥ sa...

Hej Eva :) Jag måste bara säga att Smultrongården känns för mig som ett andra hem. Jag kan känna mig ledsen, nedstämd, stressad, orolig men så tänker jag på Er, dig och Helena och hur rara och go´a ni är jämnt och hur mysigt det är hos Er! Genast blir jag på bättre humör! Är JÄTTEsugen på att komma och handla, fina höööga mockstövlarna, lååånga Humanity for all-bandet, vita glazing-linnet som kommer i veckan och likaså de höga chalk-strumporna, men nu MÅSTE jag invänta en lön. Kappan och Everywear dress har ruinerat mig ;)...Hoppas vi ses snart!!!Helénakramar (Ps, länkar förstås till Er på min nystartade Molly-blogg http//:skrutteruttangoesoddmolly.blogspot.com/

Englas Skafferi sa...

Var rädd om dig, Eva! Såna som du och jag har lite för mycket idéer och energi för att det ska vara nyttigt ;)
Men kom ihåg, det finns inga lätta liv. Och kom ihåg att ingen framgång och ingen ro kommer utan hårt arbete.
Bara du vet om det är värt det. Bara du kan läsa signalerna och veta om du kommer hålla hela vägen igenom. För det finns inget viktigare för människor runt omkring som älskar dig än att du HÅLLER och fortsätter sprudla av ENERGI.
Man kan köpa ny inredning och bygga nya fina utbyggnationer, men man kan inte köpa eller göra en ny av DIG!

Stor omsorgs- och igenkännar-kram Ingrid

Anonym sa...

Men hallå.
Släpp ångest släpp.
Jag brukar säga till mina vänner att Smultrongården är beroendeframkallande och det menar jag verkligen. Ditt goda fikabröd med de saftiga mjuka kakorna o kafeet smakar väl aldrig så bra som ute i trädgården på Smultris. Inte slutar man åka dit för att du bygger ut, snarare tvärtom. Kram o lycka till...Cilla från Nora.

The Secret Garden sa...

Hejsan! Har precis ramlat in på din blogg och läst lite. Jag vill berätta att när vi köpte vår gård så fick vi vid köpet veta att hela gården var kulturminnesmärkt 1975. JA vad roligt, spännande! Tänkte jag. Efter att vi bott här i 2 år tog vi kontakt med länsmuseet och de kom och kikade= en jätteung nyss anställ (alltså inga fördomar alls!!!) nyss utbildad liten tjej. Gick runt och liksom fnyste...!!! Fick syn på några linoliummattor som tidigare ägare hade rivit ut och som låg i ett uthus...DE var bra, sa hon. DE MATTORNA tyckte hon om. Sedan gick hon vidare...kika gärna på min blogg så får du se hur gården ser ut. Men ingenting VAR något...i hennes ögon. Varken originaltakmålningar och dylikt TROTS att allt var K-märkt??? Det jag vill säga med detta är att: oavsett vad folk säger eller tycker så är det du/ni som bor där!!! Som kommer att ha ert liv där och ingen annan!!!:) Jag skiter i den lilla "hoppan" från museet och fortsätter att vårda huset för att det ska få fortsätta vara den raritiet som JAG tycker att det är och så är ju allt K-märkt av de som visste bättre. Det blev en lång kommentar! :) Men jag tänkte att du kanske behövde lästa något dylikt. Kika gärna in på min blogg och kolla runt på bilderna från vårt hus. Huset som i vårt län inte räknas...medan det 10 mil därifrån, likadana hus, går de i taket för och gillar, över hela Sverige!!...DE husen är något, men inte vårt, fast det är lika...Knepigt. Gör vad du vill, det är ditt/ert liv och ingen annans!!! :)

Norregård sa...

Hej!
Skönt att Du mår bättre!! Jag är säker på att det kommer gå bra!! Du måste tro på Dig själv!!
Kram Malin

Anonym sa...

Jag älskar Smultrongården för alla fina saker och den härliga stämningen framförallt. Lite trångt bara ibland eftersom det är så många som tycker som jag.
Så ni gör helt rätt som utökar, då skulle det bli ännu bättre faktiskt!!
Kramar från Lotten